Anders Widmark

Anders Widmark (1996)

Anders Widmark (1996)

1. Trodde du att jag var stark
2. Timmarna på väggen
3. Hannas resa
4. Fönstret mittemot
5. Sakta stiger solen
6. Beethovens femma
7. Sigrid och Isaac
8. Allting kommer igen
9. Inte du
10. Vad såg du då, Josefin?
11. Genom varje andetag

Trodde du att jag var stark

(Anders Widmark)

Jag gömmer mig
bakom slutna ögon
då ser du mig inte
- du får inte se
Jag blundar och tänker
på ingenting alls
Jag blundar och sänker
ett skepp

Jag gömmer mig
bakom slutna läppar
Då hör du mig inte
- du får inte det
Jag gömmer mig här
Jag gömmer mig här hos dig

Trodde du att jag var stark
och att du var svag
Trodde du att jag visste
mer än du redan vet
Det vet alla barn
att en katt utan garn
kan bli ledsen ibland
Det vet jag

Kanske sa jag att du inte var
nåt för mig
Kanske gick jagmin väg,
kanske grät vi då
Så flyr jag i sol,
så flyr jag i regn
Så hittar jag aldrig fram

För jag gömmer mig bakom
tystnaden
Där ser du mig inte
- du får inte se
Jag gömmer mig här
Jag gömmer mig här hos dig

Trodde du att jag var stark...

Timmarna på väggen

(Anders Widmark)

Och skuggorna kom
Och dom kom igen
som så många gånger förr
Och de välvde och kvalde
Som så många gånger förr

Och jag räknade
timmarna på väggen
De som dolde och dvalde
och kastade sitt ljus
Jag räknade mörkren
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen

Nu gråter gråten
Låt gråten komma närmre
Den behöver mig nu
Den behöver mitt öga

Nu ömmar det ömma
Låt det ömma komma närmre
Som ömhet, som ömhet
Som gråten, som gråter

När skuggorna kom
För de kom igen som så
mänga gånger förr
Och de välvde och de kvalde
Som så många gånger förr

När jag räknade
timmarna på väggen
De som dolde och dvalde
och kastade sitt ljus
När jag räknade mörkren
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen

Hannas resa

(Anders Widmark/Hans Widmark)

Sista resan Hanna,
vart bär den av
Säg är det svårt att resa bort
Ta ej med nåt Hanna,
lämna väskan kvar,
när du reser inom kort

Det var ganska längesen,
som du reste Hanna,
då kom du hem igen
Hanna titta,
se en väg drar förbi
Den som leder oss
till Landet Fantasi

Ingen trodde
att du skule fara nu
Alla trodde att du ljög,
när du sa att allt var ordnat,
allt var klart,
lyfte vingarna och flög

Det var ganska längesen,
som du reste Hanna,
då kom du jämt igen
Skugga ögonen mot solen,
känn hur molnen drar förbi
Känner du igen det,
Landet Fantasi

Någon börjar gråta,
någon glömmer fort
Dagen stiger som en sång
Kommer som från ingenstans, har inget slut Men börjar jämt,
det var en gång

Det var ganska längesen,
som du reste Hanna,
kom aldrig mer igen Ingen reser mer
till Landet Fantasi
Ingen längre har vägarna förbi

Fönstret mittemot

(Anders Widmark)

Nu släcks ljuset
i fönstret mittemot
På avstånd
hör jag stadens brus
Se persiennen,
den som gapar mittemot,
släpper genom tevens ljus

Där står en flicka
vid sitt målarstaffli
En pojke leker med sin katt
Strax bredvid en man,
mitt i tevens ljus
Likt en lägereld i natt

Från Ljusnans strand
till Mozambique,
har jag färdats kväll efter kväll
Med en fjärrkontroll på håll,
anas kriget bakom min gardin

Flickan målar,
hennes hår är utsläppt nu
Kanske målar hon en häst
I ett skuggspel,
dansar där ett par
På sin kärlek är de bäst

På våning fem bor en man
som längtar hem
På avstånd ser han
stadens sken
Se persiennen,
den som gapar mittemot
i ett hyreshus av sten

Från Ljusnans strand till
Mozambique,
har han färdats kväll efter kväll
Med en fjärrkontroll på håll,
anas kriget bakom hans gardin

Sakta stiger solen

(Anders Widmark)

Jag vill att du är kvar här
Jag vill att du är kvar hos mig
Regnet är som tårar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen

När jag väntar för länge
När orden inte hittar fram
När allting är för sent
Sakta, sakta
Sakta stiger solen.

Genom regnet ser jag solen
Bakom tystnaden hörs orden
Varje gång, varje gång

Jag vill att du är kvar här
Jag vill att du är kvar hos mig
Nu vaknar allt som väntar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen

Nu faller alla skuggor
Jag hör hur alla skuggor faller
Jag räknar våra drömmar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen

Som molnen när de skingras
Som sorgen när den drar förbi
Det enda jag kan säga
Sakta, sakta
Sakta stiger solen

Genom regnet ser jag solen
Bakom tystnaden hörs orden
Varje gång, varje gång

Jag vill att du är kvar här
Jag vill att du är kvar hos mig
Regnet är som tårar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen

Beethovens femma

(Anders Widmark)

Mina vackraste ord,
som jag skrivit,
har jag bundit ihop till en krans
Jag tar ingenting längre
för givet
Jag är fri från all slags balans

Jag är rädd för den tomhet
jag känner
För de timmarna som bara dör ut
Jag vet ju att kärleken bränner
Jag hoppas du kommer till slut

Minnena är mitt stora dilemma,
men aldrig så starka som nu
Jag ska minnas vår foxtrot till
Beethovens femma
och hur sommaren
gick mitt itu

Vad blir det av drömmar
om våren?
När allting nalkas igen
Jag tvekar i dörren
och går sen
Jag vänder nog om
och går hem

Minnena är mitt stora dilemma,
men aldrig så starka som nu
Jag ska minnas vår foxtrot till
Beethovens femma
och hur sommaren
gick mitt itu

Sigrid och Isaac

(Anders Widmark)

Sigrid och Isaac,
ett bländande par
Sigrid i skuggan,
så vacker och rar

De föder en son,
så docksöt och len
Men konsten är större
för Sigrid Hjertén

De far till Paris
och träffar Matisse
Se Isaac, han målar
en ungdomspastisch

Kritiken den svider,
men konsten är ren
Den största av alla
är Sigrid Hjertén

Ut genom fönstret
där himlen tar vid,
kan jag se skeppen
med lasten bredvid

I stolen nedskjunken,
en pojke så ren
Han lyser så ensam
i taklampans sken

Se blåa hästen
och sjöstjärnans ljus
Tulpanernas längtan,
färgernas rus

Som om konsten är större
än kärlekens band
Jag tänker på Sigrid
och Isaac ibland

Allting kommer igen

(Anders Widmark)

Det är blues som i blått,
som av sorg har förgått

Det är blues i min sfär,
i en ICA-affär

Det spelar en blues
var eviga dag
Den har inget namn

Den säger som du,
den låter som du,
för den har inget namn

Fastän himlen är blå,
kommer bluesen ändå
Fastän himlen är blå,
kommer allting tillbaka
Allting kommer igen
Allting kommer tillbaka
Allting kommer igen

Många råd och kloka ord
har jag speglat mig i

Med kloka röster
har jag byggt ett kvarter
Där går jag omkring

Där svävar jag fram
var eviga dag
Jag har inget namn

Jag gör som du,
jag säger som du,
för jag har inget namn

Fastän himlen är blå,
kommer bluesen ändå
Fastän himlen är blå,
kommer allting tillbaka
Allting kommer igen
Allting kommer tillbaka
Allting kommer igen

Inte du

(Anders Widmark)

Du blommar ut
Du blommar ut
Vid femtio fyllda
Jag ser
Jag ser att du förstår
En massa ogripbara ting
En massa ogripbara ting

Du sa
Att allting växer upp på nytt
Din kropp
Din kropp blir till en blomma
Som ej alls vill dö
Som ej alls vill dö

Jag vet
Jag vet att allting har ett slut
Jag hör dig
Jag hör dig sent om natten
Ljudlös, tröstlös
Men så stark kan tystnad va

Ska man nöja sig
Ska man nöja sig så här
Ska man nöja sig
Ska man nöja sig med lite
Inte du
nej, inte du

Vad såg du då, Josefin?

(Anders Widmark)

Vad gjorde du då, Josefin?
Vad tänkte du på, Josefin?
När du gick ner
emot sjön så klar

Vad såg du då, Josefin?
Vad såg du då, Josefin?
När du gick ner
emot sjön så klar

Ingen kan få Josefin
Ingen kan nå Josefin

Vem ser dig då, Josefin?
Vem ser dig då, Josefin?
När du går ner
emot sjön så klar

Genom varje andetag

(Anders Widmark/Anders Widmark-Lasse Sahlin)

Se hur nattfjäriln dansar
i månlyktans sken
Hör hur drömmarna formar
sin egen musik

Hör hon andas nu, just nu
Se hon drömmer nu, just nu

Genom varje andetag
Genom varje liten spricka i
min spegel

Ser jag dig
Ser jag dig
När jag vill
ser jag dig

Se hur skuggorna formar
sin egen charad
Se hur tankarna väver
sin nattpoesi

Hör hon flämtar nu, just nu
Se hon sträcker sig, just nu

Genom varje andetag
Genom varje liten spricka
i min spegel

Ser jag dig
Ser jag dig
När jag vill
ser jag dig

Valid XHTML 1.0 Strict