Anders Widmark
Anders Widmark (1996)
1. Trodde du att jag var stark
2. Timmarna på väggen
3. Hannas resa
4. Fönstret mittemot
5. Sakta stiger solen
6. Beethovens femma
7. Sigrid och Isaac
8. Allting kommer igen
9. Inte du
10. Vad såg du då, Josefin?
11. Genom varje andetag
Trodde du att jag var stark
(Anders Widmark)
Jag gömmer mig
bakom slutna ögon
då ser du mig inte
- du får inte se
Jag blundar och tänker
på ingenting alls
Jag blundar och sänker
ett skepp
Jag gömmer mig
bakom slutna läppar
Då hör du mig inte
- du får inte det
Jag gömmer mig här
Jag gömmer mig här hos dig
Trodde du att jag var stark
och att du var svag
Trodde du att jag visste
mer än du redan vet
Det vet alla barn
att en katt utan garn
kan bli ledsen ibland
Det vet jag
Kanske sa jag att du inte var
nåt för mig
Kanske gick jagmin väg,
kanske grät vi då
Så flyr jag i sol,
så flyr jag i regn
Så hittar jag aldrig fram
För jag gömmer mig bakom
tystnaden
Där ser du mig inte
- du får inte se
Jag gömmer mig här
Jag gömmer mig här hos dig
Trodde du att jag var stark...
Timmarna på väggen
(Anders Widmark)
Och skuggorna kom
Och dom kom igen
som så många gånger förr
Och de välvde och kvalde
Som så många gånger förr
Och jag räknade
timmarna på väggen
De som dolde och dvalde
och kastade sitt ljus
Jag räknade mörkren
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen
Nu gråter gråten
Låt gråten komma närmre
Den behöver mig nu
Den behöver mitt öga
Nu ömmar det ömma
Låt det ömma komma närmre
Som ömhet, som ömhet
Som gråten, som gråter
När skuggorna kom
För de kom igen som så
mänga gånger förr
Och de välvde och de kvalde
Som så många gånger förr
När jag räknade
timmarna på väggen
De som dolde och dvalde
och kastade sitt ljus
När jag räknade mörkren
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen
Och timmarna på väggen
Hannas resa
(Anders Widmark/Hans Widmark)
Sista resan Hanna,
vart bär den av
Säg är det svårt att resa bort
Ta ej med nåt Hanna,
lämna väskan kvar,
när du reser inom kort
Det var ganska längesen,
som du reste Hanna,
då kom du hem igen
Hanna titta,
se en väg drar förbi
Den som leder oss
till Landet Fantasi
Ingen trodde
att du skule fara nu
Alla trodde att du ljög,
när du sa att allt var ordnat,
allt var klart,
lyfte vingarna och flög
Det var ganska längesen,
som du reste Hanna,
då kom du jämt igen
Skugga ögonen mot solen,
känn hur molnen drar förbi
Känner du igen det,
Landet Fantasi
Någon börjar gråta,
någon glömmer fort
Dagen stiger som en sång
Kommer som från ingenstans,
har inget slut
Men börjar jämt,
det var en gång
Det var ganska längesen,
som du reste Hanna,
kom aldrig mer igen
Ingen reser mer
till Landet Fantasi
Ingen längre har vägarna förbi
Fönstret mittemot
(Anders Widmark)
Nu släcks ljuset
i fönstret mittemot
På avstånd
hör jag stadens brus
Se persiennen,
den som gapar mittemot,
släpper genom tevens ljus
Där står en flicka
vid sitt målarstaffli
En pojke leker med sin katt
Strax bredvid en man,
mitt i tevens ljus
Likt en lägereld i natt
Från Ljusnans strand
till Mozambique,
har jag färdats kväll efter kväll
Med en fjärrkontroll på håll,
anas kriget bakom min gardin
Flickan målar,
hennes hår är utsläppt nu
Kanske målar hon en häst
I ett skuggspel,
dansar där ett par
På sin kärlek är de bäst
På våning fem bor en man
som längtar hem
På avstånd ser han
stadens sken
Se persiennen,
den som gapar mittemot
i ett hyreshus av sten
Från Ljusnans strand till
Mozambique,
har han färdats kväll efter kväll
Med en fjärrkontroll på håll,
anas kriget bakom hans gardin
Sakta stiger solen
(Anders Widmark)
Jag vill att du är kvar här
Jag vill att du är kvar hos mig
Regnet är som tårar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen
När jag väntar för länge
När orden inte hittar fram
När allting är för sent
Sakta, sakta
Sakta stiger solen.
Genom regnet ser jag solen
Bakom tystnaden hörs orden
Varje gång, varje gång
Jag vill att du är kvar här
Jag vill att du är kvar hos mig
Nu vaknar allt som väntar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen
Nu faller alla skuggor
Jag hör hur alla skuggor faller
Jag räknar våra drömmar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen
Som molnen när de skingras
Som sorgen när den drar förbi
Det enda jag kan säga
Sakta, sakta
Sakta stiger solen
Genom regnet ser jag solen
Bakom tystnaden hörs orden
Varje gång, varje gång
Jag vill att du är kvar här
Jag vill att du är kvar hos mig
Regnet är som tårar
Sakta, sakta
Sakta stiger solen
Beethovens femma
(Anders Widmark)
Mina vackraste ord,
som jag skrivit,
har jag bundit ihop till en krans
Jag tar ingenting längre
för givet
Jag är fri från all slags balans
Jag är rädd för den tomhet
jag känner
För de timmarna som bara dör ut
Jag vet ju att kärleken bränner
Jag hoppas du kommer till slut
Minnena är mitt stora dilemma,
men aldrig så starka som nu
Jag ska minnas vår foxtrot till
Beethovens femma
och hur sommaren
gick mitt itu
Vad blir det av drömmar
om våren?
När allting nalkas igen
Jag tvekar i dörren
och går sen
Jag vänder nog om
och går hem
Minnena är mitt stora dilemma,
men aldrig så starka som nu
Jag ska minnas vår foxtrot till
Beethovens femma
och hur sommaren
gick mitt itu
Sigrid och Isaac
(Anders Widmark)
Sigrid och Isaac,
ett bländande par
Sigrid i skuggan,
så vacker och rar
De föder en son,
så docksöt och len
Men konsten är större
för Sigrid Hjertén
De far till Paris
och träffar Matisse
Se Isaac, han målar
en ungdomspastisch
Kritiken den svider,
men konsten är ren
Den största av alla
är Sigrid Hjertén
Ut genom fönstret
där himlen tar vid,
kan jag se skeppen
med lasten bredvid
I stolen nedskjunken,
en pojke så ren
Han lyser så ensam
i taklampans sken
Se blåa hästen
och sjöstjärnans ljus
Tulpanernas längtan,
färgernas rus
Som om konsten är större
än kärlekens band
Jag tänker på Sigrid
och Isaac ibland
Allting kommer igen
(Anders Widmark)
Det är blues som i blått,
som av sorg har förgått
Det är blues i min sfär,
i en ICA-affär
Det spelar en blues
var eviga dag
Den har inget namn
Den säger som du,
den låter som du,
för den har inget namn
Fastän himlen är blå,
kommer bluesen ändå
Fastän himlen är blå,
kommer allting tillbaka
Allting kommer igen
Allting kommer tillbaka
Allting kommer igen
Många råd och kloka ord
har jag speglat mig i
Med kloka röster
har jag byggt ett kvarter
Där går jag omkring
Där svävar jag fram
var eviga dag
Jag har inget namn
Jag gör som du,
jag säger som du,
för jag har inget namn
Fastän himlen är blå,
kommer bluesen ändå
Fastän himlen är blå,
kommer allting tillbaka
Allting kommer igen
Allting kommer tillbaka
Allting kommer igen
Inte du
(Anders Widmark)
Du blommar ut
Du blommar ut
Vid femtio fyllda
Jag ser
Jag ser att du förstår
En massa ogripbara ting
En massa ogripbara ting
Du sa
Att allting växer upp på nytt
Din kropp
Din kropp blir till en blomma
Som ej alls vill dö
Som ej alls vill dö
Jag vet
Jag vet att allting har ett slut
Jag hör dig
Jag hör dig sent om natten
Ljudlös, tröstlös
Men så stark kan tystnad va
Ska man nöja sig
Ska man nöja sig så här
Ska man nöja sig
Ska man nöja sig med lite
Inte du
nej, inte du
Vad såg du då, Josefin?
(Anders Widmark)
Vad gjorde du då, Josefin?
Vad tänkte du på, Josefin?
När du gick ner
emot sjön så klar
Vad såg du då, Josefin?
Vad såg du då, Josefin?
När du gick ner
emot sjön så klar
Ingen kan få Josefin
Ingen kan nå Josefin
Vem ser dig då, Josefin?
Vem ser dig då, Josefin?
När du går ner
emot sjön så klar
Genom varje andetag
(Anders Widmark/Anders Widmark-Lasse Sahlin)
Se hur nattfjäriln dansar
i månlyktans sken
Hör hur drömmarna formar
sin egen musik
Hör hon andas nu, just nu
Se hon drömmer nu, just nu
Genom varje andetag
Genom varje liten spricka i
min spegel
Ser jag dig
Ser jag dig
När jag vill
ser jag dig
Se hur skuggorna formar
sin egen charad
Se hur tankarna väver
sin nattpoesi
Hör hon flämtar nu, just nu
Se hon sträcker sig, just nu
Genom varje andetag
Genom varje liten spricka
i min spegel
Ser jag dig
Ser jag dig
När jag vill
ser jag dig