Bibeln
Nya testamentet
Johannesevangeliet
Ordet blev människa
1 1I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. 4I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
6Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
9Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
14Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig."
16Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. 17Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. 18Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.
Johannes döparens vittnesbörd
19Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: "Vem är du?" 20Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias." 21De frågade: "Vad är du då? Är du Elia?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." - "Är du Profeten?" - "Nej", svarade han. 22Då sade de: "Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?" 23Han sade: "Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt." 24Också några fariseer hade sänts ut, 25och de frågade honom: "Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" 26Johannes svarade: "Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, 27han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler." 28Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.
29Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd. 30Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. 31Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten." 32Och Johannes vittnade och sade: "Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. 33Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: 'Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.' 34Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde."
De första lärjungarna
35Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: "Där är Guds lamm." 37De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. 38Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: "Rabbi (det betyder mästare), var bor du?" 39Han sade: "Följ med och se!" De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. 40Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. 41Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: "Vi har funnit Messias" (det betyder Kristus). 42Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas" (det betyder Petrus).
43Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: "Följ mig!" 44Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45Filippos träffade Natanael och sade till honom: "Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret." 46Natanael sade: "Kan det komma något gott från Nasaret?" Filippos svarade: "Följ med och se!" 47Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Där är en sann israelit, en som är utan svek." 48Natanael frågade: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung." 50Då sade Jesus till honom: "Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se." 51Och han sade: "Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
1:1 I begynnelsen fanns Ordet Jesus identifieras här med det gudomliga ord som enligt 1 Mos 1:1 ff. frambringade världen (jfr Heb 1:2; Upp 19:13) och samtidigt med Guds vishet, som enligt Ords 8:22 ff. fanns före världens skapelse. Inledningen anger tonen för hela Johannesevangeliet. Det skiljer sig från NT:s andra evangelieskrifter både i återgivningen av ord och händelser och genom en utförligare religiös tolkning. Beträffande författaren se not till 13:23.
1:1 Ordet var Gud De ställen i NT där Jesus kallas Gud är Joh 1:1, 18; Rom 9:5; 2 Thess 1:12; Tit 2:13; Heb 1:8; 2 Pet 1:1; 1 Joh 5:20. Gudsnamn.
1:3 f. blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv Eller "blev ingenting till. Det som blev till genom Ordet var liv".
1:4 livet var människornas ljus Ord som "liv", "ljus" och "sanning" återkommer ständigt i Joh som likvärdiga bilder för den värld som Jesus uppenbarar och dess gåvor till människorna; se t.ex. 3:16 ff.; 5:24; 8:12, 32; 12:35 f.
1:5 har inte övervunnit det Eller "kunde inte fatta det".
1:6 Johannes Dvs. Johannes döparen; jfr Matt 3:1 med par.
1:7 Vittna.
1:9 Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen Eller "Han var det sanna ljuset, vilket ger ljus åt alla människor som kommer till världen".
1:11 det som var hans Världen hade skapats genom Ordet (v. 3, 10), dvs. Jesus, och tillhörde därför honom.
1:11 hans egna Det judiska folket; jfr 2 Mos 19:5.
1:14 människa Ordagrant "kött". Jesus underkastade sig den mänskliga tillvarons villkor; jfr Rom 8:3; Heb 2:14; 4:15.
1:14 bodde bland oss Grundtextens uttryck anspelar på GT:s uppenbarelsetält som en bild för Guds närvaro.
1:18 Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern Annan läsart "Den ende sonen, som alltid är nära Fadern". - Se not till 1:1.
1:19 judarna När Joh skrevs hade motsättningen mellan judisk och kristen tro börjat skärpas, vilket har påverkat texten: det judiska folket ses utifrån, och ordet jude används i stor utsträckning om Jesu motståndare. Detta historiskt betingade språkbruk har utnyttjats i senare tiders antisemitiska agitation.
1:19 Levit.
1:20 f. Messias. Elia. Profet.
1:24 Också några fariseer hade sänts ut Eller "De var utsända av fariseerna".
1:28 Betania Enligt lägesangivelsen en annan plats än den som nämns i 11:1 och 12:1 med par. Något Betania öster om Jordan är annars inte känt. - Annan läsart "Bethabara".
1:29 Guds lamm En anspelning på Jes 53:7 (jfr Apg 8:32) och på Jesu roll som offerlamm (jfr 2 Mos 12:3 ff.; 1 Kor 5:7; 1 Pet 1:19). I Upp används samma bild om Jesus (t.ex. 5:6).
1:34 Guds utvalde Annan läsart "Guds son". Jfr Matt 3:17 med par.
1:39 sent på eftermiddagen Timme.
1:40 en av de två Vem den andre var sägs aldrig. Traditionen har identifierat honom med evangeliets författare.
1:43 Filippos Förekommer i de andra evangeliernas uppräkningar av apostlarna (Matt 10:3 med par.) men spelar en mer självständig roll i Joh 6:5; 12:21 f.; 14:8. Jfr not till v. 45.
1:44 Betsaida Se not till Matt 11:21.
1:45 Natanael Nämns i NT endast här och i 21:2. Till Johannesevangeliets särdrag hör att annars okända personer spelar framträdande roller (Nikodemos, 3:1 ff.; Lasaros, 11:1 ff.).
1:50 Större ting Dvs. Jesu härlighet; se v. 51 och 2:11.
1:50 Du tror Eller "Tror du ... ?" En liknande dubbeltydighet återkommer på andra ställen (t.ex. 16:31; 20:29). Antingen bekräftas någons tro, eller också ifrågasätts den därför att den vilar på yttre erfarenheter.
1:51 ni skall få se himlen öppen En anspelning på Jakobs dröm i Betel (1 Mos 28:10 ff.). Drömmens trappa symboliserar i judisk tradition förbindelsen mellan himmel och jord. Här är Jesus, Människosonen, förbindelselänken.
Bröllopet i Kana
2 1På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. 3Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." 4Jesus svarade: "Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än." 5Hans mor sade till tjänarna: "Gör det han säger åt er." 6Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. 7Jesus sade: "Fyll kärlen med vatten", och de fyllde dem till brädden. 8Sedan sade han: "Ös upp och bär det till bröllopsvärden", och det gjorde de. 9Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom - men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet - ropade han på brudgummen 10och sade: "Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu." 11Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
12Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar.
Templet rensas
13Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 15Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, 16och till dem som sålde duvor sade han: "Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall." 17Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. 18Judarna sade då till honom: "Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?" 19Jesus svarade: "Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar." 20Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!" 21Men det tempel han talade om var hans kropp. 22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.
23Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 24Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla 25och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.
2:1 På tredje dagen Sannolikt menas "två dagar efter det som nyss berättats" (dagen efter en händelse räknades som den andra, nästa som den tredje).
2:1 Kana Troligen avses en plats ca 14 km norr om Nasaret.
2:4 Stund.
2:8 bröllopsvärden En av gästerna, som hade hedersuppdraget att övervaka serveringen (jfr Syr 32:1 f.).
2:11 Tecken.
2:13 påskfest I Joh omtalas tre olika påskfester (jfr 6:4; 11:55), vilket innebär att Jesu verksamhet varade minst två år. I de övriga evangelierna nämns bara en (Matt 26:17 med par.).
2:14 dem som sålde ... och växlade pengar Se not till Matt 21:12.
2:18 Vad kan du visa oss för tecken Jesus har i templet uppträtt med en auktoritet som enligt åskådarna måste kunna styrkas med underverk; jfr 5 Mos 18:20-22; Matt 12:38; 21:23. Tecken.
2:20 fyrtiosex år En fullständig ombyggnad av tempelområdet hade inletts år 20 f.Kr. under Herodes den store (den avslutades först 64 e.Kr.). Jesu rensning av templet förläggs alltså här till år 26 e.Kr. Bara i Joh placeras den i början av Jesu verksamhet. Tempel.
Jesus och Nikodemos
3 1Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. 2Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom." 3Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." 4Nikodemos svarade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" 5Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. 6Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. 7Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden." 9Nikodemos frågade: "Hur är detta möjligt?" 10Jesus svarade: "Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! 11Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
13Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. 14Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas 15för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. 17Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. 18Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. 19Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill."
Johannes döparens sista vittnesbörd
22Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte. 23Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse. 25Ett par av Johannes lärjungar kom att diskutera reningsbruken med några judar, 26och de gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom." 27Johannes svarade: "Ingen får något som inte ges honom från himlen. 28Ni kan själva vittna om att jag sade: ’Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom.’ 29Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt. 30Han skall bli större och jag bli mindre."
31Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen 32vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 33Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. 34Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. 35Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.
3:1 Nikodemos Känd endast från Joh. Han nämns även i 7:50 och 19:39. Jfr not till 1:45. Råd.
3:3 på nytt Eller "uppifrån", dvs. av Gud (jfr 1:13). I det följande samtalet anspelas på båda betydelserna. Spel med dubbeltydiga uttryck förekommer ofta i Joh (t.ex. 4:10 f., 32 ff.; 11:11 ff.; 14:4 ff.).
3:5 ande Grundtexten har samma ord för ande och vind, vilket utnyttjas i v. 8. I anslutning till 1 Mos 1:2 kan födelsen av "vatten och ande" fattas som en Guds nya skapelse. Samtidigt anspelas på dopet; jfr 1 Joh 5:6 ff.
3:11 vi Växlingen mellan "vi" och "jag" förklaras enklast med att författaren inte skiljer skarpt mellan Jesu ord och den kristna församlingens vittnesbörd; jfr 1 Joh 1:1 med not.
3:13 Människosonen Annan läsart "Människosonen, som är i himlen".
3:14 upphöjas Grundtexten har samma ord som för "hängde upp". Jämförelsen med Moses kopparorm (4 Mos 21:4 ff.) antyder dels att Jesus skall hängas upp på korset, dels att han skall upphöjas till Gud och förhärligas (jfr Fil 2:8 f.); Härlighet. Samma dubbeltydighet återkommer i 8:28; 12:32 ff.
3:15 som tror på honom skall ha evigt liv Eller "som tror skall ha evigt liv genom honom".
3:23 Ainon nära Salim Ingen av dessa platser kan lokaliseras med säkerhet.
3:24 satts i fängelse Se Matt 14:3 med not.
3:25 reningsbruken Både Johannes dop och det kristna dopet kan ha uppfattats som jämförliga med vanliga judiska reningsbad; jfr 2:6. Tvister om riternas innebörd uppstod i så fall lätt; Renhet.
3:25 några judar Annan läsart "en jude".
3:29 Brudgum.
3:31-36 Den som kommer ovanifrån Avsnittet kan vara antingen en fortsättning av Johannes döparens ord eller en kommentar av författaren. Troligen har denne inte gjort någon skarp skillnad mellan återgivning och utläggning; jfr not till v. 11.
Jesus och den samariska kvinnan
4 1När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler - 2det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar - 3lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 4Han måste ta vägen genom Samarien 5och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 6Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.
7En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig något att dricka." 8Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9Samariskan sade: "Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna." (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 10Jesus svarade henne: "Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." 11Kvinnan sade: "Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" 13Jesus svarade: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." 15Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten."
16Jesus sade: "Gå och hämta din man." 17Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning." 19Kvinnan sade: "Herre, jag ser att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem." 21Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 25Kvinnan sade: "Jag vet att Messias kommer" (alltså den Smorde) "och när han kommer skall han låta oss veta allt." 26Jesus sade till henne: "Det är jag, den som talar till dig."
27I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: 29"Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?" 30De gick ut ur staden för att söka upp honom. 31Under tiden sade lärjungarna till honom: "Rabbi, kom och ät." 32Han svarade: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33Lärjungarna sade då till varandra: "Kan någon ha kommit med mat till honom?" 34Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. 36Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 37Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda."
39Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: "Han har sagt mig allt som jag har gjort." 40När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. 41Många fler kom till tro genom hans egna ord, 42och de sade till kvinnan: "Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare."
En ämbetsmans son botas
43Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44Han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt. 45När han nu kom till Galileen blev han väl mottagen, eftersom galileerna hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden. De hade också firat högtiden där.
46Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. 48Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte." 49Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör." 50Jesus svarade: "Gå hem, din son lever." Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. 51När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. 52Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom." 53Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: "Din son lever", och han kom till tro liksom alla i hans hus. 54Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
4:1 Jesus Annan läsart "Herren".
4:5 Sykar Platsen identifieras vanligen med Askar nära det gammaltestamentliga Shekem, strax öster om det nutida Nablus i Samarien.
4:6 Jakobs källa Troligen identisk med den nutida Jakobsbrunnen, som inte nämns i GT men är känd sedan 300-talet e.Kr. Genom att den kallas källa framhävs det följande samtalets tema, "levande vatten"; jfr v. 10 med not.
4:6 mitt på dagen Timme.
4:9 Judarna vill inte ha något med samarierna att göra Orden saknas i en läsart. - Brytningen mellan grupperna medförde att de betraktade varandra som rituellt orena och inte kunde dricka ur samma kärl.
4:10 levande vatten Uttrycket användes om vatten från en källåder i motsats till uppsamlat regnvatten. Så uppfattas det av kvinnan i v. 11. Jesus talar emellertid bildligt om vatten som ger andligt liv; jfr Ps 36:10; Upp 22:1.
4:18 Fem män Orden kan tolkas symboliskt. Enligt en på 2 Kung 17:24 ff. grundad tradition tillbad samariernas förfäder fem främmande gudar.
4:20 det här berget Dvs. Gerisimberget.
4:26 Det är jag Grundtextens uttryck kan, taget för sig, betyda "jag är" och anspela på Guds ord till Mose enligt 2 Mos 3:14. Det återkommer flera gånger i Joh (6:20; 8:24, 28, 58; 13:19; 18:5; jfr Matt 14:27 med par.; Mark 13:6; 14:62).
4:27 att han talade med en kvinna En from man skulle undvika de frestelser som även vardagliga kontakter med kvinnor ansågs medföra.
4:35 fyra månader till Den vanliga tiden mellan sådd och skörd. I den bildliga tillämpningen är sådden Jesu ord och skörden deras (i detta fall omedelbara) verkan hos mottagliga lyssnare; jfr Matt 13:3 ff. med par.
4:38 Andra har arbetat Jesu förkunnelse fullföljer vad Johannes döparen och GT:s profeter uträttat.
4:44 Han hade själv vittnat Berättelsen om Jesu besök i sin hemstads synagoga (Matt 13:54 ff. med par.) förutsätts här tydligen vara känd.
4:46 En man i kunglig tjänst Dvs. anställd i hovförvaltningen hos någon av de inhemska furstarna; jfr not till Luk 8:3.
4:52 Timme.
4:54 Detta var det andra tecknet Jfr 2:11. Räkningen, som inte fullföljs i fortsättningen, är möjligen hämtad från någon äldre sammanställning av Jesu underverk. Kanske menas dock endast att Jesus efter återkomsten från Judeen (4:3) nu för andra gången gjorde ett underverk i Galileen. Tecken.
En sjuk man vid Betesda botas
5 1Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, 3och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. 5Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: "Vill du bli frisk?" 7Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig." 8Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå." 9Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, 10och judarna sade till honom som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd." 11Han svarade: "Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå." 12De frågade: "Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?" 13Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. 14Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: "Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre." 15Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat. 17Men han sade till dem: "Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag." 18Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.
Vad Fadern gör, det gör också Sonen
19Jesus vände sig till dem och sade: "Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 21Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill. 22Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, 23för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
24Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. 26Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, 27och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 28Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst 29och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. 30Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Vittnesbördet tas inte emot
31Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. 33Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. 35Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. 36Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 37Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, 38och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt. 39Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, 40men ni vill inte komma till mig för att få liv. 41Människors ära vill jag inte ha, 42men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. 43Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. 44Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? 45Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. 47Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?"
5:2 fårdammen Grundtexten kan avse en damm eller en byggnad, i det senare fallet troligen Fårporten i stadsmurens nordöstra del (Neh 3:1).
5:2 Betesda Namnformen, som har stöd av en Qumran-text, betyder troligen "flödeshuset". Rester av badet, två bassänger som skildes åt av en mellanliggande pelarrad och inramades av fyra andra, har påträffats vid nutida utgrävningar. Annan läsart "Betsata".
5:3 lama och lytta Det framgår av v. 7 att bassängerna fick vatten från en källa med periodiskt flöde, som ansågs ha undergörande kraft. I senare läsarter förtydligas detta genom ett tillägg: "som väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. 4Ty en ängel från Herren steg då och då ner i bassängen och rörde upp vattnet, och den förste som steg i vattnet sedan det hade rörts upp blev frisk, vilken sjukdom han än hade."
5:10 bära på din bädd I rabbinsk tradition förekommer denna handling bland dem som inte får utföras på sabbaten.
5:17 Min fader verkar Gud håller världsförloppet i gång även på sabbaten; botandet av den sjuke jämställs med hans livgivande verk. Därmed antyds också att Jesus har del i Guds makt över liv och död (v. 21 ff.).
5:25 ja, den är redan här Versen är dubbeltydig: de döda väcks till liv på den sista dagen (jfr 6:54), och i andlig mening sker samma sak när någon kommer till tro.
5:26 äger liv Gud har inte fått livet av någon annan men ger alla varelser liv (jfr Apg 17:25). Detsamma gäller om Jesus.
5:27 Människosonen.
5:35 en lampa som brann och lyste I Syr 48:1 skildras Elia på liknande sätt.
5:41 Människors ära vill jag inte ha Jesus vill utan tanke på egen framgång föra sina åhörare till Gud (v. 34), vilket bara kan ske om de tror på honom.
5:43 kommer någon i sitt eget namn Här avses folkledare som framträder med stora anspråk; jfr Jesu ord om falska profeter enligt Matt 24:11 med par. Se också 10:8 med not.
5:46 det var om mig han skrev Skrifttolkning.
Mat åt fem tusen
6 1Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. 2Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 3Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4Det var strax före judarnas påskhögtid.
5När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: "Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?" 6Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. 7Filippos svarade: "Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var." 8En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: 9"Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. 10Men vad förslår det till så många?" Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner - det var omkring fem tusen män. 11Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. 12När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: "Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars." 13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.
14Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: "Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen." 15Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.
Jesus går på vattnet
16När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. 18Det blåste hårt och vågorna gick höga. 19När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, 20men han sade till dem: "Det är jag, var inte rädda." 21Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.
Livets bröd
22Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma. 23Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren hade läst tacksägelsen över. 24När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. 25De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" 26Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 27Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill." 28De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" 29Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt." 30De sade: "Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? 31Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." 32Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. 33Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv."
34De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." 35Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. 37Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. 38Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 39Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 40Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen."
41Judarna förargade sig över att han hade sagt: "Jag är brödet som har kommit ner från himlen", 42och de sade: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?" 43Jesus svarade: "Var inte förargade. 44Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 45Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. 47Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Era fäder åt mannat i öknen och de dog. 50Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."
52Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 53Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 55Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. 58Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet." 59Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.
Lärjungarna förargar sig över Jesu ord
60Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: "Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?" 61Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: "Får det här er att vackla? 62Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? 63Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. 64Men det är några av er som inte tror." Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. 65Och han fortsatte: "Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern."
66Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. 67Jesus sade till de tolv: "Inte vill väl ni också gå er väg?" 68Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69och vi tror och vi förstår att du är Guds helige." 70Jesus sade: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul." 71Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
6:1 Tiberiassjön Dvs. Gennesaretsjön. Namnet (också använt i 21:1) kommer av staden Tiberias (v. 23) vid sjöns sydvästra strand. Den var anlagd av Herodes Antipas (Matt 14:1 med not) och uppkallad efter kejsar Tiberius.
6:3 berget Jfr Mark 3:13 med not.
6:5 Filippos Namnet saknas i de andra evangeliernas parallellberättelser, liksom också Andreas (v. 8). Jfr 1:43 med not.
6:9 kornbröd Brödsorten, som inte anges i de andra evangelierna, vill troligen påminna om profeten Elishas underverk (2 Kung 4:42‑44).
6:11 tackade Gud Se not till Matt 14:19.
6:17 Kafarnaum på andra sidan Brödundret förläggs med dessa ord till sjöns södra eller sydöstra strand. Se not till Luk 9:10.
6:19 en halvmil Ordagrant "ungefär tjugofem eller trettio stadier". Mått.
6:20 Det är jag Se not till 4:26.
6:21 med ens var den framme Kanske en antydan om ännu ett underverk: färden gick oförklarligt snabbt. Jfr 8:59; Apg 8:40.
6:22 f. Grundtexten ger en oklar bild av händelseförloppet. En rad avvikande läsarter vittnar om avskrivarnas försök att förtydliga det.
6:23 Tiberias Se not till v. 1.
6:23 det som Herren hade läst tacksägelsen över Orden saknas i en läsart.
6:26 ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken Den som bara vill ha mat förstår inte underverkets innebörd. Den utläggs i fortsättningen: brödet betyder andlig näring, som ger evigt liv (jfr 4:10 med not); Tecken.
6:29 Guds verk Svaret är dubbeltydigt. Tron är vad Gud begär (jfr v. 28), men det är också han som skapar människornas tro.
6:30 Vilket tecken vill du göra Jfr 2:18 med not.
6:31 mannat i öknen Citatet från Ps 78:24 antyder att mannaundret (2 Mos 16) var förmer än vad Jesus nu hade gjort. Jesus svarar att han ger något större: det bröd som förmedlar liv från Gud.
6:33 det bröd som kommer ner Eller "han som kommer ner".
6:36 ni har sett mig Annan läsart "ni har sett".
6:37 Alla som Fadern ger mig De som kommer till tro på Jesus betecknas i Joh som Guds gåva till honom (17:2 ff.; 18:9).
6:45 hos profeterna Förmodligen avses Jes 54:13, kanske också andra GT-ställen, t.ex. Jer 31:33 f. Uttrycket "profeterna" behöver dock inte innebära att flera ställen citeras; jfr not till Apg 17:28.
6:51 Brödet ... är mitt kött Anspelning på nattvardsorden (se särskilt Luk 22:19); v. 53‑58 utlägger deras innebörd. Kött.
6:62 Hur blir det då Jesu uppståndelse kan bli en värre stötesten än brödundret. Annan tolkning: anstöten försvinner när ni kommer till tro.
6:63 köttet Ordet används här på ett annat sätt än i v. 51‑56, nu om en oandlig inriktning på materiella ting (jfr v. 26 med not).
6:69 Guds helige Helig. Messias.
6:71 Judas, Simon Iskariots son I de övriga evangelierna är tillnamnet "Iskariot" Judas eget (så även i Joh 12:4; 14:22; jfr noter till 13:2, 26). Om dess innebörd se not till Matt 10:4.
I Jerusalem vid lövhyddefesten
7 1Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom.
2Judarnas lövhyddefest närmade sig. 3Hans bröder sade då till honom: "Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. 4Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen." 5Inte heller hans bröder trodde på honom. 6Men Jesus sade till dem: "Min tid är ännu inte inne, men för er är det alltid rätt tid. 7Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8Gå ni upp till högtiden. Jag gör det inte den här gången, min tid är ännu inte inne." 9Och han stannade själv kvar i Galileen.
10Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11Judarna sökte efter honom under högtiden och undrade var han fanns. 12Det pratades mycket om honom bland folket; några sade att han var en bra människa, andra att han vilseledde folket. 13Men ingen vågade tala öppet om honom av rädsla för judarna.
14När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. 15Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?" 16Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet hos honom. 19Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig?" 20Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" 21Då sade Jesus: "En sak har jag gjort som ni alla undrar över. 22Mose har gett er omskärelsen - fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna - och ni omskär även på en sabbat. 23Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? 24Döm inte efter skenet, utan döm rättvist."
Olika uppfattningar om Jesus
25Då sade några av jerusalemborna: "Är det inte mannen som de vill döda? 26Här står han och talar öppet, och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? 27Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är." 28Då ropade Jesus där han undervisade i templet: "Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. 29Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig." 30De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne. 31Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort?"
32Fariseerna fick höra vad folket pratade om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut sina män för att gripa honom. 33Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." 35Då sade judarna till varandra: "Vart tänker han gå, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl gå till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 36Vad menar han när han säger: Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"
37På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. 38Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." 39Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
40Några i hopen som hörde detta sade: "Han måste vara Profeten", 41och några sade: "Han är Messias." Men andra sade: "Inte kommer väl Messias från Galileen? 42Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?" 43Så blev hopen oenig om honom. 44Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.
45När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: "Varför har ni inte tagit hit honom?" 46De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." 47Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? 48Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? 49Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad." 50Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: 51"Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?" 52De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen."
7:2 lövhyddefest Högtider.
7:7 Värld.
7:21 En sak har jag gjort En anspelning på berättelsen i kap. 5.
7:22 inte ... från Mose utan från fäderna Enligt 3 Mos 12:1, 3 påbjöd Gud omskärelsen genom Mose, men enligt 1 Mos 17:10-14 hade redan Abraham fått samma bud. Därmed ökas dess betydelse.
7:22 ni omskär även på en sabbat Bestämmelsen att omskärelsen skall ske på åttonde dagen rubbas inte av sabbatsbudet, vilket understryker dess helighet. Enligt v. 23 är en människas välgång något ännu heligare; jfr Matt 12:3 ff., 11 f. med par.
7:27 vet ingen varifrån han är Här kombineras två tankar som finns antydda även i judisk tradition: att Messias före sitt framträdande skall leva okänd på jorden och att Människosonen före sin uppenbarelse finns dold i himlen. Jesu samtida känner till hans hemstad men är okunniga om vem han verkligen är och om hans himmelska ursprung.
7:30 Stund.
7:32 sina män Dvs. folk ur tempelvakten; Officer.
7:35 undervisa dem Eller "undervisa grekerna". Beteckningarna för greker, grekisktalande judar och proselyter hålls inte alltid klart isär i NT.
7:35 dem som bor kringspridda Grundtextens uttryck, diasporá, används än i dag om de judar som bor utanför det heliga landets gränser.
7:37 högtidens sista och största dag Troligen den sjunde (jfr 5 Mos 16:13‑15); möjligen den åttonde avslutningsdag som följer enligt 3 Mos 23:36, 39. Under var och en av de sju egentliga festdagarna hämtades vatten från Siloadammen (9:7) och hälldes ut vid altaret. Denna rit förbands med Jes 12:3 och ställen som Hes 47:1 ff.; Sak 13:1; 14:8. Jesu ord anspelar på den.
7:37 f. och drick. Den som tror på mig Eller "och den som tror på mig skall dricka".
7:38 ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger Orden återfinns inte exakt i GT men kan tolkas som en fri sammanfattning av ställen med vattenmotiv (jfr not till v. 37). Enligt en annan tolkning är det fråga om tron på Messias (jfr 5 Mos 18:15): "Den som tror på mig, som skriften säger, ur hans inre ...".
7:39 Härlighet.
7:50 Nikodemos Jfr 3:1 med not.
Äktenskapsbryterskan
53[Alla gick hem, var och en till sitt, 8 1men Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" 6Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." 8Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" 11Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."]
Faderns vittnesbörd
12Sedan talade Jesus till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." 13Fariseerna sade då: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. 16Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. 17Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. 18Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig." 19Då frågade de: "Var finns din far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader." 20Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit.
21Sedan sade han till dem: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." 22Judarna sade då: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?" 23Han sade till dem: "Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. 24Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder." 25De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Varför talar jag alls till er? 26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen." 27De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28Och Jesus sade: "När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom." 30När han sade detta kom många till tro på honom.
Barn till Abraham
31Till de judar som trodde på honom sade Jesus: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria." 33De sade: "Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?" 34Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. 35Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 36Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. 38Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader." 39De svarade: "Vår fader är Abraham." Då sade Jesus: "Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. 40Men nu vill ni döda mig - den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er faders gärningar." Då sade de: "Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan." 42Jesus svarade: "Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. 44Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. 45Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. 46Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? 47Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader."
Jesus och Abraham
48Judarna sade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt." 49Jesus svarade: "Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden." 52Judarna sade: "Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. 53Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?" 54Jesus svarade: "Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. 55Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord. 56Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig." 57Judarna sade då till Jesus: "Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham." 58Han svarade: "Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till." 59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.
7:53-8:11 Avsnittet saknas i flertalet pålitliga handskrifter. Det har från början säkerligen inte tillhört Joh utan förmedlats av en tradition besläktad med de tre andra evangelierna. Att berättelsen fick sin plats i NT först på 400-talet kan bero på att den inställning Jesus här ger uttryck åt ansågs vara alltför överseende inom den äldsta kyrkan.
8:5 I lagen Se 3 Mos 20:10; 5 Mos 22:22. Dödssättet nämns inte direkt men kan härledas ur sammanhanget (5 Mos 22:21, 24).
8:9 de äldste Eller "de (till levnadsåren) äldsta". Äldste.
8:12 världens ljus Orden kan anspela på lövhyddefestens praktfulla ljuständningar. Beträffande tillämpningen på Jesus jfr 1:4 med not.
8:17 vad två vittnar GT:s krav på bevisning i brottmål (5 Mos 17:6; 19:15) tillämpas på den himmelska auktoritet som Jesus åberopar; jfr 5:31 ff.; 1 Joh 5:6 ff. Vittna. Skrifttolkning.
8:20 skattkammaren Se not till Mark 12:41.
8:24 jag är den jag är Se not till 4:26.
8:25 Varför talar jag alls till er? Eller "Från begynnelsen är jag det som jag har sagt er"; "Det som jag från början har sagt er"; den grekiska texten är oklar.
8:28 upphöjt Se not till 3:14.
8:35 Slaven stannar inte i huset för alltid I Gal 4:30 jämförs den som inte tror med slavinnan Hagar, som drevs hemifrån.
8:38 Och ni gör vad ni har hört från er fader Eller "Ni skall också göra vad ni har hört från Fadern".
8:48 Samaria.
8:56 se min dag Att Gud uppenbarade framtiden för Abraham sägs även i rabbinsk skrifttolkning. Tiden för Messias ankomst räknades till framtidens viktigaste hemligheter. Jfr 12:41.
8:57 har du sett Abraham Annan läsart "har Abraham sett dig".
8:58 jag är och jag var Grundtextens uttryck är detsamma som i v. 24, 28 (jfr not till 4:26) och anspelar liksom där på Guds namn. Här menas att Jesus fanns innan han blev människa (jfr Joh 1:1, 14).
En blindfödd man botas
9 1Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 2Lärjungarna frågade honom: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" 3Jesus svarade: "Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5Så länge jag är i världen är jag världens ljus." 6Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: "Gå och tvätta dig i Siloadammen." (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 8Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" 9Några sade: "Jo, det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." 10Då frågade de: "Hur öppnades dina ögon?" 11Han svarade: "Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se." 12De frågade honom: "Var är han?" Han svarade: "Jag vet inte."
Fariseerna och den blindfödde
13De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 14Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 15Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se." 16Några fariseer sade: "Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten." Men andra sade: "Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?" De var alltså oeniga, 17och därför frågade de den blinde en gång till: "Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?" Han svarade: "Att han är en profet."
18Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 19och frågade dem: "Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?" 20Föräldrarna svarade: "Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv." 22Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 23Det var därför som mannens föräldrar sade: "Han är gammal nog. Fråga honom själv."
24För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare." 25Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se." 26De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" 27Han svarade: "Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?" 28Då snäste de av honom och sade: "Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte." 30Han svarade: "Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. 31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 32Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. 33Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting." 34Då sade de till honom: "Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!" Och de körde ut honom.
35Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: "Tror du på Människosonen?" 36Han svarade: "Vem är han, herre? Jag vill tro på honom." 37Jesus sade: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig." 38Då sade han: "Jag tror, herre" och föll ner för honom. 39Och Jesus sade: "Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda."
40Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: "Är kanske vi också blinda?" 41Jesus svarade: "Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar."
9:2 vem har syndat I äldre judendom förekom olika försök att förklara till synes oförtjänt lidande. Man räknade med att barn kunde straffas för föräldrarnas synder (2 Mos 20:5; Syr 11:28). Även tanken att foster kunde synda eller delta i moderns synder finns belagd.
9:3 Guds gärningar skulle uppenbaras Lidandet förklaras med sitt ändamål: mannen skall åskådliggöra Guds makt genom att bli botad.
9:6 spottade Jfr Mark 7:33 med not.
9:7 Siloadammen En del av de gamla anläggningar som ledde vatten från den utanför stadsmuren belägna Gichonkällan in i staden; jfr 2 Kung 20:20 med not.
9:7 utsänd Namnet Siloa, som betydde "vattenledning" med syftning på det framvällande vattnet, får här anspela på Jesus, som är utsänd av Fadern (7:28) och som ger "levande vatten" (4:10 ff.).
9:16 han håller inte sabbaten Flera ting som nämnts i det föregående tas upp i rabbinska diskussioner om sabbatsbudet: att behandla sjuka som inte är i livsfara, att knåda deg, att smörja saliv på sjuka ögon. Sabbat.
9:22 uteslutas ur synagogan Så vitt man vet uteslöts inte de kristna judarna förrän i slutet av första århundradet e.Kr.; förhållandena på den tid då Joh skrevs förs tydligen in i berättelsen. Jfr 16:2.
9:24 Ge Gud äran En högtidlig uppmaning att tala sanning (jfr Jos 7:19). Här blir den dubbeltydig: den botade kommer att erkänna Guds makt med sitt vittnesmål (jfr Rom 4:20).
Liknelsen om fåren och den gode herden
10 1"Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2Men den som går in genom grinden är fårens herde. 3För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. 4När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. 5Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster." 6Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
7Sedan sade Jesus: "Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. 8Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. 10Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. 14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, 15liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. 17Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. 18Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig."
19De orden gav upphov till ny oenighet bland judarna. 20Många sade: "Han är besatt och från sina sinnen. Hur kan ni höra på honom?" 21Andra sade: "Så talar inte den som är besatt. Kan en demon öppna ögonen på blinda?"
Judarnas otro
22Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24Då omringade judarna honom och sade: "Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet." 25Jesus svarade: "Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 30Jag och Fadern är ett."
31Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. 32Jesus sade till dem: "Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?" 33Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa." 34Jesus sade: "Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? 35Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. 36Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. 37Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig. 38Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." 39De försökte återigen gripa honom, men han kom undan.
40Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först hade döpt. Där stannade han, och många kom till honom. 41De sade att Johannes visserligen inte hade gjort något tecken men att allt som han hade sagt om Jesus var sant. 42Och många kom där till tro på honom.
10:8 Alla som har kommit före mig Orden kan syfta på religiösa och politiska ledare inom Jesu eget folk, på icke-judiska religionsstiftare eller på falska profeter i allmänhet.
10:16 andra får Dvs. icke-judiska folk, som den kristna missionen skulle nå.
10:22 tempelinvigningsfesten Högtider.
10:23 Salomos pelarhall Den östra av pelarhallarna kring templets område (jfr Apg 3:11). De slutna ytterväggarna gav skydd mot vintervädret.
10:29 Vad min fader har gett mig Sannolikt menas de troende (jfr 6:37 med not), som enligt 1 Joh 5:4 besegrar världen. - Annan läsart "Min fader, som har gett mig dem".
10:34 ni är gudar Citatet från Ps 82:6 (ordet lag står här för hela GT) uttryckte ursprungligen tron att främmande gudar var verkliga, fast underordnade Israels Gud. Här anknyts till en senare tolkning, enligt vilken orden var riktade till Israels folk, som kallats av Gud till att dela hans eviga liv.
Lasaros uppväcks
11 1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. 2(Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)
3Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: "Herre, din vän är sjuk." 4När Jesus hörde det sade han: "Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den." 5Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. 6När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, 7men sedan sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." 8Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!" 9Jesus svarade: "Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. 10Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom." 11Efter att ha sagt detta fortsatte han: "Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom." 12Då sade lärjungarna: "Herre, sover han, så blir han frisk." 13Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. 14Då sade Jesus rent ut till dem: "Lasaros är död. 15Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." 16Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med för att dö med honom."
17När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. 18Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, 19och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. 20När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 21Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 22Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om." 23Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." 24Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen." 25Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27Hon svarade: "Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen."
28Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." 29När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. 30Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. 31Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. 32När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött." 33När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, 34och han frågade: "Var har ni lagt honom?" De sade: "Herre, kom och se." 35Jesus föll i gråt. 36Då sade judarna: "Se, hur mycket han höll av honom." 37Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?" 38Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 39Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar." 40Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" 41De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig." 43Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut." 44Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå."
Rådet planerar att döda Jesus
45Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: "Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. 48Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk." 49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under." 51Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, 52och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. 53Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. 55Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: "Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?" 57Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.
11:1 Lasaros Namnet förekommer i NT endast i Joh 11-12 samt i en liknelse (se Luk 16:20 med not). Dess hebreiska motsvarighet är Elasar, "Gud hjälper".
11:1 Betania Se not till Matt 21:17.
11:1 Maria Jfr 12:3 med not. Systrarna uppträder även i Luk 10:38 ff.
11:10 eftersom ljuset inte finns i honom Ljuset nämns här först i bokstavlig betydelse (v. 9), sedan i bildlig (jfr Matt 6:22 f.).
11:16 Tomas Nämns som apostel även i Matt 10:3 med par. men spelar en egen roll i Joh 14:5; 20:24 ff.; 21:2; jfr not till 1:45. Tomas är ett arameiskt namn som betyder "tvilling"; jfr Petrus/Kefas.
11:18 en halvtimmes väg Ordagrant "ungefär femton stadier". Mått.
11:33 blev han upprörd och skakad Jfr Mark 1:41 med not.
11:38 en sten för öppningen Se not till Matt 27:60.
11:48 då kommer romarna Varje messiansk rörelse kunde tolkas som uppror. Detta skulle bara leda till hårdare förtryck.
11:49 Kajafas Se not till Matt 26:3.
11:51 Detta sade han inte av sig själv Enligt tidens uppfattning kunde den djupare innebörden i ett profetiskt ord vara fördold för den talande.
11:54 Efraim Troligen det Ofra som nämns i Jos 18:23; 1 Sam 13:17 (jfr 2 Sam 13:23), ca 2 mil norr om Jerusalem.
11:55 rena sig Firandet krävde rituell renhet; jfr 4 Mos 9:6 ff.; 2 Krön 30:15 ff.
Maria i Betania smörjer Jesu fötter
12 1Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 4Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 5"Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" 6Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 7Men Jesus sade: "Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 8De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."
9En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.
Intåget i Jerusalem
12Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." 14Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 15"Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna." 16(Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) 17Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. 19Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom."
Jesus talar om sin död
20Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. 21De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: "Herre, vi vill gärna se Jesus." 22Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. 23Och Jesus svarade dem: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. 25Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. 26Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
27Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. 28Fader, förhärliga ditt namn." Då hördes en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." 29Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. 30Jesus sade: "Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. 31Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. 32Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." 33Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. 34Folket sade till honom: "Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?" 35Jesus svarade: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner." När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.
37Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, 38ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? 39De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: 40Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 41Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. 42Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
Tro och otro
44Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. 48Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. 49Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. 50Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig."
12:1 Betania Se not till Matt 21:17.
12:3 Maria Namnet saknas i parallellberättelserna Matt 26:6 ff.; Mark 14:3 ff. I Luk 7:36 ff. berättas en liknande episod i annat sammanhang om en "synderska". På detta uttryck, kombinerat med Mark 16:9 och Luk 8:2, bygger den traditionella identifikationen med Maria från Magdala (Matt 27:56), som inte torde vara avsedd i NT.
12:3 nardusbalsam Se not till Mark 14:3.
12:3 en hel flaska Grundtextens viktmått motsvarar ca 1/3 kg, en slösande riklig mängd av en vara som denna. Mynt och vikt.
12:4 Judas Iskariot Se not till Matt 10:4.
12:7 hon har sparat sin balsam Eller "så att hon kan spara sin balsam"; "så att hon kan uppfylla detta (bud)". Den grekiska texten är alltså oklar, men sannolikt menas (liksom i Mark 14:8) att handlingen föregriper Jesu begravning, då hans döda kropp skall smörjas med balsam.
12:8 men mig har ni inte alltid I en läsart saknas dessa ord, i en annan hela v. 8.
12:13 Hosiánna Se not till Matt 21:9.
12:16 förhärligats Härlighet.
12:20 greker Här allmänt om icke-judar. Många sådana sympatiserade med judendomen, och när evangeliet skrevs (90-talet e.Kr.) hade denna grupp spelat en avgörande roll för kristendomens spridning. Greker. Gudfruktig.
12:21 Filippos, Betsaida Se noter till 1:43 och Matt 11:21.
12:22 Andreas Jfr 1:40; 6:8; Mark 13:3 med not.
12:25 liv Se not till Matt 10:39.
12:31 Värld.
12:32 upphöjd Se not till 3:14.
12:32 alla Annan läsart "allt"; jfr Kol 1:20.
12:36 Son.
12:38 det vi fick höra Eller "vad vi förkunnade". I Rom 10:16 tolkar Paulus citatet på det senare sättet och tillämpar det på den kristna församlingens predikan. Johannes tänker på Jesu förkunnelse.
12:41 han såg hans härlighet Kanske menas, med en anspelning på Jes 6:1 ff., att den som ser Guds majestät ser Kristus, kanske bara att Jesaja profeterat om Messias. Jfr 8:56 med not; Skrifttolkning.
12:42 uteslutna ur synagogan Se not till 9:22.
12:44 Jesus ropade V. 44‑50 fungerar som en sammanfattning av Jesu offentliga förkunnelse. Stycket är uppbyggt av yttranden med nära motsvarigheter i de föregående kapitlen.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
13 1Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
2De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!" 7Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det." 8Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig." 9Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet." 10Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla." 11Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
12När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.
Jesus utpekar förrädaren
18Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. 19Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. 20Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig."
21När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: "Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig." 22Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. 23En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. 24Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" 26Jesus svarade: "Han som får brödet som jag nu doppar." Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: "Gör genast vad du skall göra!" 28Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. 29Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. 30Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.
Ett nytt bud
31När Judas hade gått sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. 32Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. 33Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. 34Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
36Simon Petrus frågade: "Vart går du, herre?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig." 37Petrus sade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig." 38Då sade Jesus: "Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig."
13:2 till måltid Uppenbarligen avses samma måltid som i Matt 26:17‑29 med par., men i skildringen finns påfallande olikheter. Nattvardens instiftande skildras inte här; ämnet har behandlats i annan form i 6:51 ff. Vidare ges ingen antydan om att det var en påskmåltid. Enligt Joh var det heller inte påskkväll (se not till 18:28).
13:2 Judas, Simon Iskariots son Annan läsart "Judas Iskariot, Simons son". Se not till 6:71.
13:5 tvätta lärjungarnas fötter Se not till Luk 7:44.
13:10 behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren Tydligen har Petrus missuppfattat Jesu ord i v. 8 i bokstavlig anda (jfr 3:4), men den avsedda symboliska innebörden är oviss. Kanske menas att lärjungarna har badat i yttre mening inför påsken (jfr 11:55 med not) och att fottvättningen står för den rening Jesus vinner åt dem genom sin tjänande lydnad. - Annan läsart "behöver inte tvätta sig; han är alldeles ren".
13:16 budbärare Grundtextens uttryck kan också betyda Apostel.
13:18 har lyft sin häl mot mig Uttrycket i Ps 41:10 ("trampar på mig") har i den grekiska texten fått behålla hebreiskans säregna form. Det kan därmed föra tankarna till en försåtlig spark och tillämpas här på Judas förräderi.
13:19 jag är den jag är Se not till 4:26.
13:23 den som Jesus älskade Uttrycket återkommer i 19:26; 20:2; 21:7, 20. Möjligen avses samme man i 1:35‑40; 18:15 f. (följeslagaren till Andreas resp. Petrus). Enligt 19:35; 21:24 var han evangeliets sagesman eller författare. En stark fornkyrklig tradition, vars rimlighet dock är omstridd, identifierar honom med aposteln Johannes, Sebedaios son.
13:23 Bord.
13:26 Judas, Simon Iskariots son Annan läsart "Judas Iskariot, Simons son". Se not till 6:71.
13:30 Det var natt Uttrycket har en symbolisk underton; jfr Luk 22:53.
13:32 Är nu Gud förhärligad i honom Innebörden är att Jesus skall förhärliga Gud genom sitt lidande. Därför kan också Gud upphöja honom till himlens härlighet. Orden saknas i en läsart.
AVSKEDSTALET (kap. 14–17)
Vägen till Fadern
14 1"Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 3Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. 4Och vägen dit jag går, den känner ni." 5Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom." 8Filippos sade: "Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss." 9Jesus svarade: "Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? 10Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. 11Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. 12Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 13och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 14Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.
Hjälparen, den heliga anden
15Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. 16Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: 17sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. 18Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. 19Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. 20Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. 21Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom." 22Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?" 23Jesus svarade: "Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. 24Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.
25Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. 26Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. 27Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. 28Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. 29Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett. 30Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. 31Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå härifrån.
14:2 Skulle jag annars säga att jag går bort Eller "Annars skulle jag säga att jag går bort"; "Om det inte var så, skulle jag tala om det för er; jag går ju bort". - Enligt den valda tolkningen anspelas på 12:26 (Jesus har sagt att hans tjänare skall vara där han är). Jfr 16:7.
14:4 och vägen dit jag går, den känner ni Annan läsart "Ni vet vart jag går, och ni känner vägen".
14:7 Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader Annan läsart "Om ni hade lärt känna mig skulle ni också ha lärt känna min fader" (jfr 8:19).
14:16 hjälpare Uttrycket, bokstavligen "tillkallad (för att hjälpa)", kan beteckna en advokat eller ett försvarsvittne. Det används i judisk tradition bl.a. om Mikael, i 1 Joh 2:1 om Jesus. Det färgas av att det grekiska ordet för "tillkalla" även kan betyda "mana" (jfr Ords 8:4 ff.) och "trösta" (jfr 2 Kor 1:3-7).
14:17 kommer att vara i er Annan läsart "är i er".
14:22 Judas - inte Judas Iskariot Se not till Luk 6:16.
14:27 Fred.
14:30 Värld.
14:31 Kom, låt oss gå härifrån Orden ser ut som en avslutning; jfr Mark 14:42. Att Jesu tal ändå fortsätter (kap. 15‑17) förklaras enklast med att evangeliets text har omarbetats. Även kap. 21 framstår som ett tillägg efter 20:31.
Liknelsen om vinstocken
15 1Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. 2Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. 3Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. 4Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 5Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. 6Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. 7Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. 9Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.
Älska varandra
11Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. 12Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 13Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. 15Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 16Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
Världens hat
18Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. 19Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. 20Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert. 21Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. 22Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd. 23Den som hatar mig hatar också min fader. 24Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, skulle de vara utan synd. Nu har de sett dem, och de hatar både mig och min fader. 25Men ordet som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De har hatat mig utan grund.
26När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. 27Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.
15:1 vinstocken En känd bild för Israels folk (Hes 19:10; Hos 10:1; jfr Matt 21:33 med not) tillämpas här på Jesus. I Matt 2:15 görs samma sak med bilden av Israel som Guds son (Hos 11:1).
15:3 ansade Grundtextens ord kan också betyda "rena", som i 13:10.
15:26 Hjälparen Se not till 14:16.
16 1Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall. 2De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. 3Och detta skall de göra därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. 4Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det.
Sanningens ande
Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. 5Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. 7Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, 8och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. 9Synd: de tror inte på mig. 10Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. 11Dom: denna världens härskare är dömd.
12Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. 13Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. 14Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. 15Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.
En kort tid
16En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen." 17Då sade några av lärjungarna till varandra: "Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?" 18De sade: "Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger." 19Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: "Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’? 20Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. 21När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. 22Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. 23Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. 24Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Stunden då lärjungarna skall skingras
25Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. 26Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, 27ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. 28Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern." 29Lärjungarna sade: "Nu talar du med klara ord och inte i bilder. 30Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud." 31Jesus svarade: "Nu tror ni. 32Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. 33Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen."
16:4 den tiden Eller "deras tid". Jfr Luk 21:24 ; Stund.
16:10 Rättfärdighet Troligen menas att Jesu anspråk på att vara rättfärdig kommer att bekräftas genom uppståndelsen.
16:11 Värld.
16:13 veta vad som kommer att ske Till Andens verkningar räknas i NT förmågan att förutse kommande händelser (Apg 11:28; 21:11), särskilt den sista tidens förlopp (Upp 1:1). Här menas kanske insikt i hela Guds plan för världens räddning; jfr Apg 20:27.
16:21 När en kvinna skall föda En bild som ofta avser världens återfödelse tillämpas här på lärjungarnas upplevelse av Jesu bortgång.
16:23 ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er Annan läsart "ber Fadern om, det skall han ge er i mitt namn".
16:30 du behöver inte höra någon fråga dig Jesus kan besvara frågor innan de framställs (v. 19). Hans allvetenhet är alltså här en förmåga att läsa i människors inre; jfr 2:24 f.
16:31 Nu tror ni Eller "(Jaså,) nu tror ni?" Jfr 1:50 med not.
Talets slut: Jesu förbön för dem som är hans
17 1Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; 2du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. 4Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. 5Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till.
6Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. 7Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. 8Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.
9Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. 11Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. 12Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. 13Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
14Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 15Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. 18Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, 19och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.
20Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. 21Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. 22Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, 23jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.
24Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. 25Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. 26Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem."
17:1 Stund.
17:3 känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus Eller "inser att du är den ende sanne Guden och att Jesus, som du har sänt, är Messias".
17:5 Härlighet.
17:11 bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig Annan läsart "bevara dem som du har gett mig, i ditt namn"; variationen återkommer i v. 12. Namn.
17:12 undergångens man Judas Iskariot; jfr 13:18. Son.
17:15 det onda Eller "den Onde". Jfr Matt 6:13; Herrens bön.
17:21 och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss Eller "liksom du, fader, är i mig och jag i dig, för att också de skall vara i oss". Även i v. 22 f. är den grekiska texten invecklad och flertydig.
Jesus fängslas
18 1När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. 2Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. 3Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. 4Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: "Vem söker ni?" 5De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade: "Det är jag." Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. 6När Jesus nu sade: "Det är jag" vek de tillbaka och föll till marken. 7Han frågade dem igen: "Vem söker ni?" och när de svarade: "Jesus från Nasaret" 8sade han: "Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå." 9Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: "Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad." 10Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. 11Jesus sade då till Petrus: "Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?"
Förhöret hos översteprästen. Petrus förnekar Jesus
12Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom 13och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. 14Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.
15Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, 16men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. 17Men flickan vid porten sade till Petrus: "Hör inte du också till den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det gör jag inte." 18Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.
19Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20Jesus sade: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. 21Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt." 22En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" 23Jesus sade: "Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?" 24Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.
25Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: "Hör inte du också till hans lärjungar?" Petrus förnekade det: "Nej, det gör jag inte." 26Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?" 27Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. 29Pilatus gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30De svarade: "Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig." 31Pilatus sade: "Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag." Men judarna svarade: "Vi har inte rätt att döda någon." 32Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. 33Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: "Så du är judarnas konung?" 34Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35Pilatus sade: "Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" 36Jesus svarade: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag." 37Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." 38Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Jesus skymfas. Pilatus villrådighet
Sedan gick han ut igen till judarna och sade: "Jag kan inte finna honom skyldig till något. 39Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?" 40Då ropade de igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rövare.
18:1 Kidrondalen.
18:1 en trädgård I lidandeshistorien följer Joh mer än annars sina tre föregångare men ger ändå sin egen version i många detaljer. Här utelämnas namnet Getsemane (Matt 26:36 med par.) och likaså Jesu bön om att slippa lidandet, vars innehåll återgetts i 12:27.
18:3 vaktstyrkan Det grekiska ordet betecknar romerska trupper, inte den judiska tempelvakten som nämns därnäst, "folk från översteprästerna". Enligt de andra evangelierna deltog inga romare i gripandet. Officer.
18:5 Det är jag Se not till 4:26.
18:11 bägare Se not till Matt 20:22 och jfr Matt 26:39 med par.
18:12 Kommendanten Officer.
18:13 Hannas, Kajafas Se not till Luk 3:2.
18:15 en annan lärjunge Traditionen har identifierat denne lärjunge med "den som Jesus älskade" (se 13:23 med not).
18:24 Hannas skickade honom Enligt dessa ord bör "översteprästen" i v. 19 vara Hannas, som alltså skulle ha hållit ett förberedande förhör. Den avgörande rådsförhandlingen under Kajafas ledning (Matt 26:57 ff. med par.) förbigås i så fall. I en läsart följer v. 24 efter v. 13; berättelsen överensstämmer då mer med de andra evangeliernas.
18:28 residenset Den romerske ståthållarens; se not till Matt 27:27.
18:28 för att inte bli orena Jfr 11:55; Apg 10:28 med noter. Här förutsätts tydligen att Jesus dömdes och korsfästes innan högtiden började. Enligt de andra evangelierna deltog han i påskmåltiden (jfr 13:2 med not) och avrättades först följande dag.
18:29 Pilatus Se not till Matt 27:2.
18:32 för att ange hur han skulle dö Uttrycket "upphöjas" (se 3:14 med not) svarar mot korsfästelsen, romarnas avrättningsmetod. Det judiska straffet för hädelse var stening (3 Mos 24:16).
18:37 Du själv säger Se not till Matt 27:11. Vittna.
18:40 Barabbas var en rövare Enligt Mark 15:7; Luk 23:19 hade han deltagit i ett upplopp.
19 1Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. 2Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. 3De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar. 4Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: "Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något." 5Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: "Här är mannen." 6Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: "Korsfäst, korsfäst!" Pilatus sade: "Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något." 7Judarna svarade: "Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son."
8När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. 9Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10Pilatus sade då: "Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld." 12Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: "Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren."
Domen och korsfästelsen
13När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. 14Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung." 15Då ropade de: "Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." 16Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig. 17Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 18Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. 19Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. 20Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: "Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung." 22Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
23Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24De sade därför till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den." Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.
Jesu död
Det var vad soldaterna gjorde. 25Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. 26När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." 27Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. 28Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig." 29Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. 30När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
31Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten - det var en stor sabbat - bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. 32Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. 33Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, 34utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. 35Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. 37Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.
Gravläggningen
38Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 39Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 40De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. 41Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.
19:1 gissla Dödsdömda gisslades före avrättningen (jfr Matt 27:26 med not), men här menas snarare liksom i Luk 23:16 att Pilatus ville undvika en dödsdom och nöjde sig med att låta prygla Jesus.
19:11 fått den från ovan Enligt urkristen tro är även hedniska makthavare styrda av Gud (Rom 13:1 ff.; jfr Ords 21:1).
19:11 den som överlämnade mig åt dig I första hand Judas, men hans förräderi betraktas som ett verk av onda makter; jfr 13:2.
19:13 Stengården Låg tydligen i anslutning till Herodes palats. Det grekiska ordet kan beteckna såväl en hel gård som en begränsad yta, markerad med stensättning eller mosaik. "Gabbata" är ingen översättning utan ett annat namn, som troligen betyder "upphöjd plats".
19:13 satte sig Eller "satte honom".
19:14 förberedelsedagen före påsken Enligt de övriga evangelierna korsfästes Jesus en fredag (sabbatens förberedelsedag), som det året också var påskhögtidens första dag. Här menas att högtiden började först den följande dagen; jfr v. 31 och 18:28 med not.
19:14 vid sjätte timmen Dvs. mitt på dagen. Då började man slakta påsklammen i templet. Tidsangivelsen antyder att Jesus är "Guds lamm" (1:29, 36). Enligt Mark 15:25 korsfästes Jesus på förmiddagen. Timme.
19:17 Han bar själv sitt kors Jfr Matt 27:32 med not.
19:17 Skallen ... Golgota I motsats till i v. 13 ges här en verklig översättning. Jfr Matt 27:33 med not.
19:19 judarnas konung Se not till Matt 27:37.
19:23 långskjortan Kläder.
19:25 hennes syster, Maria som var gift med Klopas Eller "hennes syster Maria, som var gift med Klopas"; i så fall nämns endast tre kvinnor i v. 25, och "syster" bör tolkas som "svägerska". Klopas var enligt traditionen Josefs bror. Jfr Matt 27:56; Luk 24:18 med noter.
19:25 hennes syster Denna i övrigt okända person har antagits vara Sebedaios hustru, som nämns i motsvarande sammanhang i Matt 27:56 (se not där).
19:28 f. skriftordet skulle uppfyllas ... surt vin Här åsyftas Ps 69:22; se not till Matt 27:48.
19:29 isopstjälk Växten förknippas i GT med påskoffret (2 Mos 12:22) och med reningsceremonier (3 Mos 14:4, 49; Ps 51:9). Här antyds alltså att Jesus är offerlammet, som renar från synd (jfr 1:29).
19:31 de korsfästas benpipor skulle krossas Döden inträdde omedelbart när smalbenen på de korsfästa slogs sönder, och kropparna kunde sedan tas bort. Enligt 5 Mos 21:23 borde de begravas samma dag. Ovan jord spred de en rituell orenhet som var särskilt anstötlig under högtiden.
19:34 blod och vatten Orden har troligen en symbolisk mening (jfr 1 Joh 5:6 ff.) och syftar i så fall på nattvarden och dopet.
19:35 Den som såg det har vittnat Troligen avses samme lärjunge som i v. 26. Jfr 21:24 och 13:23 med not.
19:36 skriftordet Hänvisningen kan avse både Ps 34:21 (den fromme bevaras av Gud) och 2 Mos 12:46 (påsklammet; jfr noter till v. 14, 29).
19:37 De skall se på honom som de har genomborrat Sak 12:10 citeras i en självständig grekisk form. Den antyder att liksom folket enligt GT ödmjukt skulle vända sig till Gud kommer de som dödade Jesus att ångra sig (jfr Upp 1:7). Skrifttolkning.
19:38 Arimataia Se not till Matt 27:57.
19:39 myrra och aloe Aromatiska ämnen, harts resp. pulvriserat trä.
19:39 trettio kilo Med grundtextens viktmått 100 (romerska) pund. Mynt och vikt.
Maria från Magdala och två lärjungar vid graven
20 1Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 2Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: "De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom." 3Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 8Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 9Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10Lärjungarna gick sedan hem igen.
Maria från Magdala och Herren
11Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 12och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15Jesus sade till henne: "Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?" Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: "Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 16Jesus sade till henne: "Maria." Hon vände sig om och sade till honom: "Rabbouni!" (det är hebreiska och betyder mästare). 17Jesus sade: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud." 18Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar
19På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla." 20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 22Sedan andades han på dem och sade: "Ta emot helig ande. 23Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden."
24En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. 25De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." 26En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." 27Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" 28Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." 29Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror."
Slutord
30Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
20:1 Maria från Magdala Se not till Matt 27:56.
20:1 stenen för ingången Se not till Matt 27:60.
20:16 Rabbi.
20:17 mina bröder Lärjungarna; jfr 15:15.
20:19 Frid åt er Den vanliga hälsningen (jfr Matt 10:12) men också en anspelning på 14:27; Fred.
20:22 Ande.
20:23 om ni binder någon Jfr Matt 16:19 med not.
20:24 Tomas Se not till 11:16.
20:28 min Gud Se not till 1:1.
20:31 Men dessa har upptecknats Denna mening måste vara avsedd som en avslutning. Kap. 21 är då ett senare tillägg (jfr not till 14:31).
Den uppståndne och lärjungarna vid Tiberiassjön
21 1Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. 3Simon Petrus sade till de andra: "Jag ger mig ut och fiskar." De sade: "Vi följer med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. 4När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. 5Och Jesus frågade: "Mina barn, har ni ingen fisk?" De svarade nej, 6och han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. 7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren!" När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. 8De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. 9Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. 10Jesus sade till dem: "Hämta några av fiskarna som ni just fick." 11Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
12Jesus sade till lärjungarna: "Kom och ät." Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. 13Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. 14Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
Den uppståndne och Petrus
15När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina lamm på bete." 16Och han frågade honom för andra gången: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Simon svarade: "Ja, herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "Var en herde för mina får." 17Och han frågade honom för tredje gången: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. 18Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill." 19(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: "Följ mig!"
20Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. 21När Petrus såg honom frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" 22Jesus svarade: "Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig." 23Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Avslutning
24Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
25Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.
21:1 Tiberiassjön Se not till 6:1.
21:2 Natanael, Kana Se 1:45; 2:1 med noter.
21:2 Sebedaios söner Dvs. apostlarna Jakob och Johannes; jfr Matt 10:2.
21:11 153 stycken Möjligen ett symboliskt uttryck för att alla folk skulle nås av den kristna förkunnelsen. Talmystik.
21:13 tog brödet och gav dem Kanske en anspelning på nattvarden; jfr 6:11.
21:19 vad för slags död Dvs. martyrdöden. Mannen som spänner bältet är bödeln; vid korsfästelse bands offren ofta fast. Enligt traditionen blev Petrus korsfäst.
21:24 vi vet Orden förutsätter att ett tillägg här gjorts till det som lärjungen (13:23 med not) hade skrivit. Jfr noter till 3:11, 31; 14:31. Vittna.
Till Lukasevangeliet
Till Apostlagärningarna