Bibeln

Gamla testamentet

Esra utan noter

Esra

Kyros låter judarna återvända hem

1 1Under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren - för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas - Kyros tanken att sända ut en förordning, och han tillkännagav i hela sitt rike, både muntligt och skriftligt: 2"Så säger Kyros, konung av Persien: Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig, och han har ålagt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. 3De av er som tillhör hans folk - må er Gud vara med er - skall bege sig till Jerusalem i Juda och bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. Han är den Gud som bor i Jerusalem. 4Alla som finns kvar av hans folk skall få hjälp av invånarna på de platser där de bor. De skall få silver och guld, gods och boskap och därtill frivilliga gåvor till Guds hus i Jerusalem."

5Överhuvudena för Judas och Benjamins familjer, liksom prästerna och leviterna, alla som fått Guds ingivelse, gjorde sig nu redo att ge sig i väg för att bygga Herrens hus i Jerusalem. 6Och alla deras grannar bistod dem med föremål av silver, med guld, med gods och boskap och dyrbarheter, förutom de frivilliga gåvorna. 7Kung Kyros lät också hämta de kärl från Herrens hus som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och ställt i sin guds hus. 8Kyros, kungen av Persien, lät skattmästaren Mitredat ta hand om kärlen och redovisa dem för Sheshbassar, fursten av Juda. 9Antalet var: 30 guldpokaler, 1 000 silverpokaler, 29 offerskålar, 1030 guldbägare, 410 silverbägare och 1 000 andra kärl. 11Kärlen av guld och silver var sammanlagt 5 400. Allt detta tog Sheshbassar med sig när de deporterade fördes från Babylonien tillbaka till Jerusalem.

1:1 Under den persiske kungen Kyros Med Persiens erövring av Babylon upphör den babyloniska fångenskapen. I Esraboken skildras israeliternas återkomst till Jerusalem, återuppbyggandet av templet och Esras religiösa reformverksamhet. Tabell 1, Kronologisk översikt. Delar av boken återfinns med små variationer i Neh. Vid sidan av Esr, som är skriven på hebreiska och arameiska (se not till 4:7), finns en självständig grekisk version med korta inslag ur 2 Krön och Neh. Den ingår i Septuaginta och har senare fått beteckningen 3 Esra. Både Esr och Neh brukar räknas till det s.k. kronistiska historieverket; Berättande skrifter. Jfr not till 2 Krön 36:22 f.

1:1 Kyros första regeringsår 538 f.Kr. Kyros blev kung redan 559 f.Kr. och gjorde Persien till en stormakt genom att besegra mederna omkring 550 och babylonierna 539. Det år som här räknas som Kyros första regeringsår är alltså det första efter Babyloniens fall.

1:1 Herrens ord genom Jeremia Syftar på profetiorna i Jer 25:11 f. och 29:10 att den babyloniska fångenskapen skulle vara i sjuttio år.

1:2 bygga ett hus Tempel.

1:7 Nebukadnessar Den babyloniske kung (605‑562 f.Kr.) som intog och förstörde Jerusalem och dess tempel 587 f.Kr. Bortförandet av tempelkärlen nämns i 2 Kung 25:13‑17; 2 Krön 36:18.

1:8 Sheshbassar, fursten av Juda Vem denne var är okänt. Enligt 5:14 hade Kyros utnämnt honom till ståthållare.

1:9 ff. Summan av delposterna stämmer inte med den angivna slutsumman (v. 11). Var felet ligger och hur det har uppstått är oklart.

1:9 offerskålar Det hebreiska ordets betydelse osäker.

1:10 Ett ord i grundtexten med okänd betydelse har lämnats oöversatt.

Förteckning över dem som återvände från fångenskapen

2 1Detta är de män från vår provins som återvände från deportation och fångenskap. Den babyloniske kungen Nebukadnessar hade fört bort dem till Babylonien, men nu kom de tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. 2De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechum och Baana.

Antalet israelitiska män: 3Paroshs släkt 2 172, 4Shefatjas släkt 372, 5Arachs släkt 775, 6Pachat Moabs släkt, dvs. Jeshuas och Joavs släkt, 2 812, 7Elams släkt 1 254, 8Sattus släkt 945, 9Sackajs släkt 760, 10Banis släkt 642, 11Bevajs släkt 623, 12Asgads släkt 1 222, 13Adonikams släkt 666, 14Bigvajs släkt 2 056, 15Adins släkt 454, 16Aters, dvs. Hiskias, släkt 98, 17Besajs släkt 323, 18Joras släkt 112, 19Hashums släkt 223, 20Gibbars släkt 95, 21männen från Betlehem 123, 22männen från Netofa 56, 23männen från Anatot 128, 24männen från Asmavet 42, 25männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot 743, 26männen från Rama och Geva 621, 27männen från Mikmas 122, 28männen från Betel och Aj 223, 29männen från Nebo 52, 30Magbishs släkt 156, 31den andre Elams släkt 1 254, 32Harims släkt 320, 33männen från Lod, Hadid och Ono 725, 34männen från Jeriko 345 35och Senaas släkt 3 630.

36Präster: Jedajas släkt, dvs. Jeshuas familj, 973, 37Immers släkt 1 052, 38Pashchurs släkt 1 247 39och Harims släkt 1 017.

40Leviter: Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt, 74.

41Sångare: Asafs släkt 128.

42Dörrvaktare: Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt, Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt 139.

43Tempeltjänare: Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt, 44Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt, 45Levanas släkt, Hagavas släkt, Ackuvs släkt, 46Hagavs släkt, Salmajs släkt, Hanans släkt, 47Giddels släkt, Gachars släkt, Reajas släkt, 48Resins släkt, Nekodas släkt, Gassams släkt, 49Ussas släkt, Paseachs släkt, Besajs släkt, 50Asnas släkt, meuniternas släkt, nefusiternas släkt, 51Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt, 52Basluts släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt, 53Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt, 54Nesiachs släkt och Hatifas släkt.

55Ättlingar till Salomos slavar: Sotajs släkt, Hassoferets släkt, Perudas släkt, 56Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt, 57Shefatjas släkt, Hattils släkt, Pokeret Hassevajims släkt och Amis släkt. 58Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos slavar var sammanlagt 392.

59De som vänt tillbaka från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel: 60Delajas, Tobias och Nekodas släkter 652.

61Av prästernas släkter: Hovajas släkt, Hackos släkt och Barsillajs släkt, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och antog dennes namn. 62De letade i släktregistren, men eftersom de inte fanns med där var de inte behöriga till prästämbetet. 63Provinsguvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills det framträdde en präst med urim och tummim.

64Hela församlingen bestod av inalles 42 360 personer 65förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. Dessutom hade de 200 sångare och sångerskor. 66De hade 736 hästar, 245 mulor, 67435 kameler och 6 720 åsnor. 68När de kom till templet i Jerusalem gav några av familjeöverhuvudena frivilliga gåvor till Guds hus för att det skulle byggas upp på sin gamla plats. 69Var och en gav efter förmåga till tempelfonden, 61 000 gulddareiker, 5 000 silverminor och 100 prästdräkter. 70Prästerna, leviterna och en del av folket bosatte sig i Jerusalem, medan sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna slog sig ner i sina hemstäder liksom alla övriga israeliter.

2:1 vår provins Juda, motsvarande det tidigare Sydriket, var en delprovins i den persiska provinsen Väster om Eufrat; se noter till 2:63; 4:10.

2:2 Listan omfattar elva namn. Ett namn har troligen fallit bort: man väntar sig en företrädare för var och en av de tolv stammarna. De parallella listorna i Neh 7:7 och 3 Esr 5:8 omfattar tolv namn. Namnen i dessa båda listor avviker i flera fall från de här uppräknade.

2:3-58 Parallella namnlistor i Neh 7:8‑60 och 3 Esr 5:10‑35 har i flera fall avvikande namn och siffror.

2:50 meuniternas släkt, nefusiternas släkt Vilka som avses är osäkert; det kan röra sig om ättlingar till beduinstammar; jfr not till 2 Krön 20:1.

2:55 Salomos slavar Icke-israeliter som Salomo gjort till tvångsarbetare; se 1 Kung 9:20 f.

2:59 Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer Babyloniska städer med okänt läge.

2:63 Provinsguvernören Ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat. I grundtexten används ett persiskt lånord.

2:63 det högheliga Av det högheliga fick endast Arons ättlingar, dvs. prästerna, äta. Se 3 Mos 2:3 med not; Helig.

2:63 präst med urim och tummim Översteprästen, den ende som fick handha urim och tummim.

2:64 42 360 personer Samma slutsumma anges i Neh 7:66; 3 Esr 5:41. Delsummorna är dock olika i alla tre versionerna och överensstämmer ingenstans med den angivna slutsumman.

2:69 gulddareiker, silverminor Mynt och vikt.

Offrandet börjar på nytt

3 1Den sjunde månaden närmade sig, och israeliterna bodde nu i sina städer. Då samlades folket mangrant i Jerusalem, 2och Jeshua, Josadaks son, hans ämbetsbröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder grep sig an med att bygga altaret åt Israels Gud. På det skulle man offra brännoffer, som det är skrivet i gudsmannen Moses lag. 3De uppförde altaret på dess gamla plats, ty de fruktade folken i landet, och på det offrade de morgon och kväll brännoffer åt Herren. 4De firade lövhyddefesten som det är föreskrivet, med det bestämda antalet dagliga brännoffer, varje dag det för den dagen bestämda antalet. 5Och sedan offrade de det dagliga brännoffret och särskilda brännoffer för nymånadsdagarna och för alla andra högtider helgade åt Herren. Till detta kom alla de gåvor som var och en frivilligt offrade åt Herren.

6Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, fastän grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd. 7De betalade stenhuggare och hantverkare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, vilket den persiske kungen Kyros hade gett dem tillstånd till.

Grunden läggs till det nya templet

8Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och alla deras landsmän: prästerna, leviterna och alla andra som kommit till Jerusalem från fångenskapen. De leviter som var tjugo år och däröver satte de till att leda arbetet på Herrens hus. 9Jeshua, hans släkt och fränder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och ämbetsbröder, leviterna.

10När de som byggde hade lagt grunden till Herrens tempel steg prästerna i full skrud fram med trumpeter och leviterna, Asafs söner, med cymbaler för att lovsjunga Herren efter de anvisningar som getts av David, Israels kung. 11Under lovsång och tacksägelser prisade de Herren: "Ty han är god, evigt varar hans nåd mot Israel." Och allt folket jublade högt och lovsjöng Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. 12Många av prästerna, leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet grät högljutt. Men många jublade och ropade ut sin glädje för full hals, 13så att det inte gick att urskilja gråten i det väldiga jublet. Folket jublade så högt att det hördes vida omkring.

3:1 Den sjunde månaden September-oktober, då flera stora högtider firades.

3:2 Jeshua, Josadaks son Troligen samme man som (med namnformen Josua) nämns bl.a. i Hagg 1:1 och Sak 6:11 och där kallas överstepräst.

3:2 Serubbabel, Shealtiels son Sonson till kung Jojakin av Juda. Nämns som ståthållare i Juda i Hagg 1:1; se not. Jfr 1 Krön 3:19 med not.

3:2 brännoffer Offer.

3:3 ty de fruktade folken Grundtextens innebörd osäker.

3:3 folken i landet Troligen avses de icke-israelitiska folk som bodde i och omkring Palestina; jfr 4:4; 9:1 f., 11. Uttrycket kan möjligen inbegripa judar som varit kvar i landet under den babyloniska fångenskapen.

3:4 lövhyddefesten Högtider.

3:5 nymånadsdagarna Nymånad.

3:6 Tempel.

3:7 Sidon. Tyros. Fenikiska handelsstäder vid den syriska kusten, nära berget Libanon.

3:7 Jafo Hamnstad intill det nuvarande Tel Aviv; se not till Jon 1:3.

3:8 Leviter.

3:10 Asafs söner Se 1 Krön 25:1 f.; jfr not till Ps 50:1.

3:12 det förra templet I grundtexten följer tre ord som är obegripliga i sammanhanget och därför har utelämnats i översättningen.

Tempelbygget hindras

4 1När Judas och Benjamins fiender fick höra att de som hade återvänt från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, 2vände de sig till Serubbabel, Jeshua och familjeöverhuvudena och sade till dem: "Vi vill bygga tillsammans med er! Vi dyrkar samme Gud som ni, och åt honom har vi offrat ända sedan kung Assarhaddon av Assyrien förde oss hit." 3Men Serubbabel, Jeshua och alla Israels familjeöverhuvuden svarade dem: "Det går inte an att vi bygger ett hus åt vår Gud tillsammans med er. Vi tänker ensamma bygga åt Herren, Israels Gud, så som kung Kyros av Persien har befallt oss."

4Folket i landet gjorde allt för att judarna skulle tappa modet och avskräckte dem från att bygga. 5De mutade också kungens rådgivare för att omintetgöra deras planer. Detta fortgick så länge Persiens kung Kyros levde och ända tills Dareios blev kung över Persien.

Judarna anklagas hos Artaxerxes

6Sedan Xerxes blivit kung, alldeles i början av hans regering, skrevs en anklagelseskrift mot invånarna i Juda och Jerusalem. 7Och under Artaxerxes tid skrev Bishlam, Mitredat och Taveel och hans kolleger ett brev till kung Artaxerxes av Persien. Brevet var skrivet på arameiska och blev översatt.

(Arameiska:) 8Landshövdingen Rechum och sekreteraren Shimshaj skrev ett brev angående Jerusalem till kung Artaxerxes med nedanstående innehåll. 9Avsändare var landshövdingen Rechum, sekreteraren Shimshaj och deras kolleger, domarna, ämbetsmännen, förvaltningsmännen, tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, 10och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. 11Detta är en avskrift av brevet som de sände till honom:

"Till konung Artaxerxes. Från dina tjänare, männen från provinsen Väster om Eufrat. 12Må det härmed bli känt för konungen att de judar som begett sig från dig till oss har kommit till Jerusalem. De är i färd med att bygga upp den upproriska och onda staden; de sätter murar och grunder i stånd. 13Må det nu bli känt för konungen att om denna stad blir uppbyggd och dess murar sätts i stånd, då kommer den inte att ge vare sig skatt, avgifter eller tull, vilket till slut vållar riket skada. 14Eftersom vi står i konungens tjänst och inte stillatigande kan åse hur konungen vanäras, överlämnar vi detta till konungens kännedom 15för att man må företa efterforskningar i dina fäders krönikor. I dessa krönikor kommer du att finna att detta är en upprorisk stad som vållat riket och dess provinser skada. Sedan gammalt har man där anstiftat oroligheter, och det är skälet till att staden blev ödelagd. 16Vi låter nu konungen veta att om staden byggs upp och dess murar sätts i stånd, då kommer du att mista provinsen Väster om Eufrat."

17Kungen sände detta svar: "Till landshövdingen Rechum, sekreteraren Shimshaj och deras kolleger i Samaria och övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. Var hälsade! 18Den skrivelse ni har sänt till oss har i översättning blivit uppläst för mig. 19Jag gav befallning om efterforskningar, och det har framkommit att denna stad sedan gammalt har satt sig upp mot riket och att uppror och oroligheter har uppstått där. 20Mäktiga kungar har härskat över Jerusalem och regerat över hela området Väster om Eufrat, och skatt, avgifter och tull har betalats till dem. 21Ge nu befallning om att dessa män skall hindras. Staden får inte byggas upp förrän jag ger befallning om det. 22Se till att ni inte handlar försumligt i denna sak; då kan skadan förvärras, till men för kungariket!"

23Så snart en avskrift av kung Artaxerxes skrivelse hade lästs upp för landshövdingen Rechum, sekreteraren Shimshaj och deras kolleger, skyndade de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med vapenmakt.

24Arbetet på Guds hus i Jerusalem avbröts och låg nere till det andra året av den persiske kungen Dareios regering.

4:2 Assarhaddon Assyrisk kung (680‑669 f.Kr.), som utsträckte det assyriska väldet till att omfatta delar av Egypten.

4:4 Se not till 3:3.

4:5 kungens rådgivare Perserkungens närmaste män, motsvarande ministrar.

4:5 så länge Persiens kung Kyros levde Kyros dog 530 f.Kr.

4:5 Dareios Regerade 522‑486 f.Kr. Mellan Kyros och Dareios regerade Kambyses 530‑522 f.Kr.

4:6-23 Avsnittet skildrar händelser som i tiden ligger långt efter tempelbygget. Att avsnittet infogats just här kan bero på att tempelbygget och reparationen av murarna mötte likartade svårigheter.

4:6 Xerxes Persisk kung (486‑465 f.Kr.), son till Dareios; se not till Est 1:1.

4:7 Brev.

4:7 Artaxerxes Persisk kung (465‑424 f.Kr.), son till Xerxes.

4:7 (Arameiska:) Ordet, som kan vara en marginalanteckning av en skrivare, inleder den första av de två arameiska delarna av Esr, 4:8‑6:18; den andra delen omfattar 7:12‑26. Boken i övrigt är skriven på hebreiska.

4:9 Avsändare var Grundtextens innebörd osäker.

4:9 Erek Det hebreiska namnet på Uruk, stad i södra Babylonien. Susa Huvudstad i det persiska riket, tidigare en elamitisk stad; jfr not till Est 1:2.

4:9 elamiterna Folk som ursprungligen bodde öster om Babylonien. Elamiterna besegrades slutgiltigt av Assurbanipal (se not till v. 10), som deporterade en del av dem till Palestina.

4:10 Asenappar Detta i övrigt okända namn tycks vara en förvrängning av ett assyriskt kunganamn, möjligen Assarhaddon (se not till v. 2) eller, kanske troligare, Assurbanipal (668‑626 f.Kr.).

4:10 provinsen Väster om Eufrat Beteckningen på den persiska provins som omfattade området väster om Eufrat inklusive Juda; jfr not till 2:1.

4:12 sätter murar och grunder i stånd Grundtextens innebörd osäker.

4:15 blev ödelagd Syftar på den babyloniska förstöringen av Jerusalem 587 f.Kr.

4:24-6:22 Avsnittet anknyter till den i v. 5 avbrutna berättelsen om templets återuppbyggnad.

4:24 det andra året 520 f.Kr.; se not till v. 5.

Arbetet på templet börjar på nytt

5 1Men profeterna Haggaj, profeten, och Sakarja, Iddos son, talade i Israels Guds namn till judarna i Juda och Jerusalem. 2Då började Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, bygga upp Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och stödde dem.

3Vid samma tid kom Tattenaj, ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och deras kolleger och sade till dem: "Vem har gett er befallning att bygga och inreda detta tempel?" 4Och de frågade: "Vad heter de män som låter uppföra denna byggnad?" 5Men Gud vakade över judarnas äldste; de tilläts fortsätta medan man sände en rapport till Dareios och väntade på besked i saken.

6Det följande är en avskrift av det brev som Tattenaj, ståthållare i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och hans kolleger, inspektörerna i provinsen, sände till kung Dareios. 7I skrivelsen de sände honom stod:

"Var hälsad, konung Dareios! 8Må det bli känt för konungen att vi for till provinsen Juda och såg att den store Gudens tempel byggs upp i huggen sten, med trävirke i väggarna. Arbetet görs grundligt och går stadigt framåt. 9Vi förhörde de äldste och frågade vem som hade gett dem befallning att bygga och inreda templet. 10Vi frågade dem också vad de hette för att skriva upp namnen på deras ledare och kunna underrätta dig. 11Vi fick detta svar:

Vi tjänar himlens och jordens Gud. Vi bygger upp det tempel som en gång för många år sedan uppfördes här. En stor konung i Israel byggde och färdigställde det. 12Men eftersom våra fäder gjorde himlens Gud vred utlämnade han dem åt kaldén Nebukadnessar, den babyloniske konungen. Och han förstörde detta hus och förde bort folket till Babylonien. 13Men under sitt första regeringsår gav konung Kyros av Babylonien befallning att detta tempel skulle återuppbyggas. 14Och de kärl av guld och silver som tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit från Jerusalems tempel och fört till templet i Babylon, hämtade nu konung Kyros därifrån och överlämnade åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade utnämnt till ståthållare. 15Han sade: ’Ta dessa kärl och för dem till templet i Jerusalem, ty Guds hus skall byggas upp på sin gamla plats.’ 16Så kom Sheshbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och från den tiden tills i dag har man byggt, och det är ännu inte färdigt. 17Om det behagar konungen må man efterforska i den kungliga skattkammaren i Babylon om konung Kyros verkligen gav befallning att bygga detta tempel i Jerusalem. Låt sedan meddela oss konungens beslut i denna fråga."

5:1 Profeterna Haggaj ... Sakarja, Iddos son, talade Se Hagg 1:2, 8; Sak 1:16. Enligt Sak 1:1 var Sakarja sonson till Iddo.

5:3 inreda Grundtextens innebörd osäker.

5:6 Brev.

5:11 En stor konung Salomo; se 1 Kung 6.

5:12 Kaldeen.

Kyros befallning upptäcks

6 1Då befallde kung Dareios att man skulle göra efterforskningar i Babylon, i skattkammaren som rymde arkiven. 2På borgen i Ekbatana i provinsen Medien fann man en skriftrulle som innehöll följande minnesanteckning:

3"Under sitt första regeringsår gav konung Kyros denna befallning om templet i Jerusalem: Huset skall byggas upp igen så att offer kan förrättas där. Grunden skall behållas. Höjden skall vara 60 alnar och bredden 60 alnar, 4med tre lager huggen sten och ett lager trävirke. Kostnaden skall bestridas av kronan. 5Dessutom skall de kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog från templet i Jerusalem och förde till Babylon lämnas tillbaka. De skall föras till templet i Jerusalem, där de hör hemma, och få sin plats i Guds hus."

Dareios svar

6"Därför skall saken inte drivas vidare av er, Tattenaj, ståthållare i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och era kolleger, inspektörerna i provinsen. 7Låt arbetet på detta Guds hus fortgå ostört, och låt judarnas ståthållare och judarnas äldste bygga upp templet på dess gamla plats. 8Och härmed ger jag befallning om hur ni skall samarbeta med judarnas äldste vid byggandet av templet: deras utgifter skall sorgfälligt betalas med kronans skatteintäkter från provinsen Väster om Eufrat, så att arbetet inte hindras. 9Vad prästerna i Jerusalem uppger att de behöver, ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, vete, salt, vin och olja, det skall utan försumlighet ges åt dem varje dag. 10Så skall de kunna bära fram offer åt himlens Gud och be för konungens och hans söners liv. 11Vidare befaller jag att om någon överträder denna förordning skall en bjälke brytas loss ur hans hus och han skall hängas upp, fastnaglad vid den, och hans hus skall bli en grushög. 12Må den Gud som har låtit sitt namn bo i detta tempel i Jerusalem slå ner varje konung eller folk som vågar överträda förordningen och förstör templet! Jag, Dareios, har själv givit befallningen, må den utföras med största sorgfällighet!"

13Tattenaj, ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och deras kolleger rättade sig sorgfälligt efter det som kung Dareios hade förordnat. 14Och judarnas äldste byggde framgångsrikt vidare, sporrade av vad profeten Haggaj och Sakarja, Iddos son, förkunnade. Byggnaden fullbordades så som Israels Gud hade befallt och så som Kyros och Dareios och perserkungen Artaxerxes hade befallt.

15Huset stod färdigt på den tredje dagen i månaden adar, under kung Dareios sjätte regeringsår.

Templet invigs

16Israeliterna - prästerna och leviterna och de övriga som hade återvänt från fångenskapen - invigde Guds hus med en glädjefest. 17Vid denna invigning offrade de 100 tjurar, 200 baggar, 400 lamm och till syndoffer för hela Israel 12 bockar, motsvarande antalet av Israels stammar. 18De insatte prästerna enligt deras ordningar och leviterna enligt deras avdelningar till att göra tjänst i Guds hus i Jerusalem, som det är föreskrivet i Moses bok.

19De som hade återvänt firade påsk den fjortonde dagen i första månaden, 20ty prästerna och leviterna hade då allesammans renat sig. De övriga som återvänt hade inte renat sig, men leviterna var nu alla rena. De slaktade påsklammet för dem som hade återvänt från fångenskapen, för sina bröder prästerna och för sig själva. 21I måltiden deltog de israeliter som hade återvänt hem liksom alla de som tillsammans med dem ville dyrka Herren, Israels Gud, och därför hade avskilt sig från folken i landet och deras orenhet. 22I sju dagar firade de det osyrade brödets högtid. Glädjen var stor, ty Herren hade gjort dem glada genom att göra kungen av Assyrien välvilligt stämd, så att han stödde dem under arbetet på Guds, Israels Guds, hus.

6:2 Ekbatana En av perserkungarnas residensstäder, tidigare Mediens huvudstad.

6:3 Grunden skall behållas Grundtextens innebörd osäker.

6:3 Höjden skall vara 60 alnar och bredden 60 alnar MT skadad. Uppgift om templets längd saknas. De angivna måtten stämmer inte med uppgifterna för Salomos tempel i 1 Kung 6:2 f.

6:14 och perserkungen Artaxerxes Artaxerxes hör hemma i tiden efter tempelbygget; se not till 4:7.

6:15 på den tredje dagen i månaden adar, under kung Dareios sjätte regeringsår Mars 515 f.Kr. I 3 Esr 7:5 står "tjugotredje dagen", vilket kan vara den ursprungliga lydelsen.

6:18 föreskrivet i Moses bok Avser bestämmelserna i 3 och 4 Mos.

6:20 De övriga som återvänt hade inte renat sig, men leviterna Rättelse med stöd av 3 Esr 7:11; orden saknas i MT.

6:22 kungen av Assyrien Varför den persiske kungen kallas så är osäkert; kanske därför att han härskade över det som en gång varit det assyriska riket.

Esra kommer till Jerusalem

7 1Efter en tid, under den persiske kungen Artaxerxes regering, återvände Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, 2son till Shallum, son till Sadok, son till Achituv, 3son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 4son till Serachja, son till Ussi, son till Bucki, 5son till Avishua, son till Pinechas, son till Elasar, son till översteprästen Aron. 6Denne Esra återvände från Babylon. Han var skriftlärd och mycket kunnig i Moses lag, den som Herren, Israels Gud, hade givit. Kungen lät honom få allt vad han begärde, eftersom Herren, hans Gud, höll sin hand över honom. 7Också en del israeliter, präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempeltjänare begav sig till Jerusalem under Artaxerxes sjunde regeringsår. 8Esra kom till Jerusalem i den femte månaden, under kungens sjunde regeringsår. 9Han hade bestämt sig för att resa från Babylon den första dagen i första månaden, och den första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, ty hans Gud höll sin skyddande hand över honom. 10Esra hade vigt sitt liv åt att studera Herrens lag, att följa den och att undervisa Israel i lag och rätt.

Brev från kung Artaxerxes till Esra

11Det följande är en avskrift av den skrivelse som kung Artaxerxes gav åt prästen Esra, den skriftlärde, sakkunnig i de bud och stadgar som Herren hade gett Israel:

12"Artaxerxes, konungarnas konung, till prästen Esra, sakkunnig i himlens Guds lag, etc. 13Härmed utfärdar jag en förordning om att var och en i mitt rike som tillhör Israels folk eller dess präster och leviter och vill resa till Jerusalem får resa med dig. 14Ty du är utsänd av konungen och hans sju rådgivare för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem med ledning av din Guds lag, som du förvaltar. 15Vidare skall du överlämna det silver och guld som konungen och hans rådgivare har skänkt som gåva åt Israels Gud, som har sin boning i Jerusalem. 16Du skall också ta med dig allt silver och guld som du får i hela provinsen Babylonien och de frivilliga gåvor som folket och prästerna skänker till sin Guds hus i Jerusalem.

17För dessa pengar skall du välja ut och köpa tjurar, baggar och lamm med tillhörande matoffer och dryckesoffer och offra dem på altaret i er Guds hus i Jerusalem. 18Med det silver och guld som blir över kan du och dina bröder förfara som ni efter er Guds vilja finner för gott. 19De kärl som du tagit emot för tjänsten i din Guds hus skall du överlämna inför Gud i Jerusalem. 20Det som du i övrigt behöver för din Guds hus och som det åligger dig att skaffa skall du få ut från de kungliga skattkamrarna.

21Jag, konung Artaxerxes, ger alla skattmästare i provinsen Väster om Eufrat denna befallning: Allt vad prästen Esra, sakkunnig i himlens Guds lag, begär av er skall sorgfälligt levereras, 22upp till 100 talenter silver, 100 kor vete, 100 bat vin, 100 bat olja och obegränsat med salt. 23Allt vad himlens Gud befaller skall omsorgsfullt göras för hans tempel, så att vreden inte drabbar konungens och hans söners rike. 24Och vi kungör för er att varken skatt, avgifter eller tull skall läggas på någon präst, levit, sångare, dörrvaktare eller tempeltjänare eller någon annan som gör tjänst i detta Guds hus.

25Men du, Esra, skall i enlighet med den vishet som din Gud har givit dig tillsätta domare och lagmän, som skall döma allt folk i provinsen Väster om Eufrat, alla dem som känner din Guds lagar. Och den som är okunnig skall ni undervisa. 26Var och en som inte lever efter din Guds lag och konungens lag skall dömas med största sorgfällighet: till dödsstraff, till prygel, till böter eller till fängelse."

Esra berättar om uppbrottet

27Lovad vare Herren, våra fäders Gud, som ingav kungen att göra Herrens hus i Jerusalem så härligt 28och som lät mig möta välvilja från kungen och hans rådgivare och från kungens alla mäktiga ämbetsmän! Eftersom Herren, min Gud, höll sin hand över mig fick jag mod, och jag samlade några av Israels ledare för att de skulle återvända med mig.

7:1 Artaxerxes Det är ovisst om här avses Artaxerxes I (465‑424 f.Kr.), som nämns i 4:6‑23, eller Artaxerxes II (404‑358 f.Kr.).

7:6 Esra ... skriftlärd Som präst (v. 11) och skriftlärd hade Esra till uppgift att tolka och utlägga religiösa bud och regler för menigheten. Titeln kan också avse ett officiellt uppdrag; se not till v. 11.

7:7 Artaxerxes sjunde regeringsår Esra kom till Jerusalem 458 f.Kr. eller 398 f.Kr. beroende på om det är Artaxerxes I eller Artaxerxes II som avses.

7:11 sakkunnig i de bud och stadgar som Herren hade gett Israel Avser troligen Esras uppgift att på perserkungens uppdrag handha judarnas religiösa angelägenheter. Jfr 7:12: "sakkunnig i himlens Guds lag". I grundtexten är "sakkunnig" samma ord som "skriftlärd".

7:12-26 Artaxerxes brev till Esra är skrivet på arameiska; se not till 4:7.

7:22 talenter Mynt och vikt.

7:22 kor, bat Mått.

7:26 prygel Det hebreiska ordets betydelse osäker.

8 1Detta är släktregistret för de familjeöverhuvuden som under kung Artaxerxes regering bröt upp med mig från Babylonien:

2Av Pinechas släkt Gershom. Av Itamars släkt Daniel. Av Davids släkt Hattush, 3Shekanjas son. Av Paroshs släkt Sakarja och med honom 150 män, upptagna i släktregistret. 4Av Pachat Moabs släkt Eljoenaj, Serachjas son, och med honom 200 män. 5Av Sattus släkt Shekanja, Jachasiels son, och med honom 300 män. 6Av Adins släkt Eved, Jonatans son, och med honom 50 män. 7Av Elams släkt Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män. 8Av Shefatjas släkt Sevadja, Mikaels son, och med honom 80 män. 9Av Joavs släkt Obadja, Jechiels son, och med honom 218 män. 10Av Banis släkt Shelomit, Josifjas son, och med honom 160 män. 11Av Bevajs släkt Sakarja, Bevajs son, och med honom 28 män. 12Av Asgads släkt Jochanan, Hackatans son, och med honom 110 män. 13Av Adonikams släkt de sista, som hette Elifelet, Jeiel och Shemaja, och med dem 60 män. 14Av Bigvajs släkt Utaj och Sackur och med dem 70 män.

Förberedelser för resan till Jerusalem

15Jag samlade dessa vid floden som flyter mot Ahava, och där hade vi vårt läger i tre dagar. Där lade jag märke till att det fanns både lekmän och präster men ingen levit. 16Då sände jag Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jariv, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan, som var lärare, 17med order att gå till Iddo, ledaren på en plats som hette Kasifja. Jag gav dem ett meddelande att framföra till Iddo och hans ämbetsbröder och tempeltjänarna i Kasifja, att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus. 18Och eftersom Gud höll sin skyddande hand över oss sände de oss en duglig man av Machlis släkt, han som var son till Levi, son till Israel, nämligen Sherevja och hans söner och bröder, 18 män. 19Vidare kom Hashavja och med honom Jesaja av Meraris släkt med sina bröder och deras söner, sammanlagt 20, 20och dessutom 220 tempeltjänare, alla namngivna, sådana som David hade satt att biträda leviterna i deras tjänst.

21Sedan utlyste jag en fasta där vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en god resa för oss själva, våra kvinnor och barn och all vår egendom. 22Jag skämdes nämligen för att be kungen om trupper och ryttare till skydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till honom: "Vår Gud håller sin skyddande hand över alla dem som söker sig till honom, men hans mäktiga vrede drabbar dem som överger honom." 23Därför fastade vi och bad vår Gud om hjälp, och han hörde vår bön.

24Jag tog ut tolv av de främsta bland prästerna och dessutom Sherevja och Hashavja och med dem tio av deras ämbetsbröder. 25Och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva till vår Guds hus som hade skänkts av kungen, hans rådgivare och ämbetsmän och alla israeliterna som var där. 26Jag vägde upp och gav dem 650 talenter silver, 100 silverkärl till ett värde av 2 talenter, 100 talenter guld 27och dessutom 20 guldkannor till ett värde av 1 000 dareiker samt två kärl av vackert glänsande koppar, dyrbara som guld. 28Och jag sade till dem: "Ni är helgade åt Herren, kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. 29Ta väl vara på detta tills ni kan väga upp det inför de främsta prästerna och leviterna och de israelitiska familjeöverhuvudena i Jerusalem, i kamrarna i Herrens hus." 30Prästerna och leviterna tog hand om det uppvägda, silvret och guldet och kärlen, för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

Resan till Jerusalem

31Den tolfte dagen i första månaden bröt vi upp från floden Ahava för att färdas till Jerusalem. Vår Gud höll sin hand över oss och räddade oss från fiender och stråtrövare på vägen. 32Så kom vi fram till Jerusalem, och där vilade vi oss i tre dagar. 33Den fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och överlämnades till prästen Meremot, Urias son. Tillsammans med honom var Elasar, Pinechas son, och leviterna Josavad, Jeshuas son, och Noadja, Binnujs son. 34Allt räknades och vägdes, och samtidigt antecknades vikten.

35De deporterade som hade kommit hem från fångenskapen offrade brännoffer åt Israels Gud: 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 bockar - alltsammans som brännoffer åt Herren. 36Sedan överlämnade de kungens förordningar till de kungliga satraperna och ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat, och dessa gav sitt stöd åt folket och åt Guds hus.

8:13 de sista Syftningen oklar; kanske menas att de som nämns i v. 13 var de sista som lämnade Babylonien.

8:15 Ahava Flod eller bevattningskanal (v. 21, 31) i Babylonien.

8:17 Kasifja Stad i Babylonien med okänt läge.

8:27 dareiker Mynt och vikt.

8:36 satraperna och ståthållarna Se not till Dan 3:2; Satrap.

Förbud mot blandäktenskap

9 1När detta var avslutat kom ledarna till mig och sade: "Israels folk, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folken i landet och deras avskyvärda seder, från kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, jevuseerna, ammoniterna, moabiterna, egypterna och amoreerna. 2De har tagit kvinnor från dessa folk till hustrur åt sig och sina söner, så att det heliga släktet har blandats med folken i landet. Ledarna och styresmännen var de första att begå en sådan trolöshet." 3När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och även manteln, slet mitt hår och mitt skägg och blev sittande som förstenad. 4Hos mig samlades alla som fruktade Israels Guds ord, fulla av oro över trolösheten hos dem som återvänt. Jag satt som förstenad ända till kvällsoffret.

Esras botbön

5Vid kvällsoffret reste jag mig ur min förkrosselse. Med kläderna och manteln sönderrivna föll jag på knä, lyfte händerna mot Herren, min Gud, 6och sade: "Min Gud, i skam och förödmjukelse vänder jag mig till dig, min Gud, ty våra synder har vuxit oss över huvudet och vår skuld räcker upp till himlen. 7Från våra fäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt svärd, fångenskap, plundring och vanära, och så är det än i dag. 8Men nu har Herren, vår Gud, en kort stund visat oss sin nåd, så att en rest av oss har sluppit undan och vi har fått slå upp vårt tält på hans heliga plats. Vår Gud har låtit oss se en ljusning, så att livet börjar återvända i vårt slaveri. 9Ty slavar är vi, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan har låtit oss möta välvilja från Persiens kungar, så att livet återvänder och vi kan bygga upp vår Guds hus ur ruinerna och få en tryggad plats i Juda och Jerusalem.

10Vår Gud, vad kan vi då säga? Vi har ju övergivit dina bud, 11som du gav oss genom dina tjänare profeterna och som löd: ’Det land som ni skall ta i besittning är ett orent land. Folken i landet har i sin orenhet fyllt det med sina vidrigheter från den ena änden till den andra. 12Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd. Då skall ni bli starka och få njuta av allt det goda i landet och lämna det i arv åt era barn för all framtid.’ 13Efter allt som har drabbat oss på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld - men du, vår Gud, har skonat oss och inte straffat oss som våra gärningar har förtjänat utan har låtit oss slippa undan så som nu skett - 14skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta in oss bland dessa folk med alla deras vidrigheter? Skulle du då inte bli vred på oss och förgöra oss, slutgiltigt och räddningslöst? 15Du, Herre, Israels Gud, är rättvis - ändå är vi i dag en rest som räddats undan. Nu träder vi fram inför dig med vår skuld. Efter det som har hänt kan ingen undgå din dom."

9:1 folken i landet Se not till 3:3. Listan beskriver inte den aktuella situationen utan efterbildar liknande sammanställningar i äldre gammaltestamentliga texter, t.ex. 1 Mos 15:19 ff.; 5 Mos 7:1; Dom 3:5.

9:2 tagit kvinnor från dessa folk till hustrur Blandäktenskap avvisas också i t.ex. 5 Mos 7:3; Jos 23:12 f.; Dom 3:5 f. På andra ställen, t.ex. 1 Mos 41:45; Rut 1:4; 2 Sam 3:3, uppfattas inte sådana äktenskap som onormala eller olämpliga. Troligen är det först efter återkomsten från den babyloniska fångenskapen som förbud mot blandäktenskap införs.

9:3 rev jag sönder mina kläder ... slet mitt hår och mitt skägg Sorg.

9:15 Rest.

Blandäktenskapen upplöses

10 1Medan Esra låg på knä framför Guds hus och bad och bekände under tårar samlades runt honom en väldig skara av israeliter, män, kvinnor och barn, och de grät alla högljutt. 2Då sade Shekanja, son till Jechiel av Elams släkt, till Esra: "Vi har handlat trolöst mot vår Gud genom att ta oss hustrur från de främmande folken här i landet. Men trots detta finns det ännu hopp för Israel. 3Låt oss nu högtidligt lova Gud att vi skall sända bort alla våra hustrur och de barn de fött, så som du, herre, och de som fruktar Guds bud har rått oss. Låt lagen gälla! 4Grip in, ty det här är din uppgift, vi är på din sida! Fatta mod och gå till verket!"

5Esra lät genast de främsta bland prästerna, leviterna och hela Israel svära på att de skulle göra som det var sagt, och de svor eden. 6Därefter lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i den kammare som tillhörde Jochanan, Eljashivs son, och tillbringade natten där. Han varken åt eller drack i sin sorg över de hemkomnas trolöshet.

7Nu kungjorde man i Juda och Jerusalem för alla som återvänt att de skulle samlas i Jerusalem. 8Ledarna och de äldste hade beslutat att om någon inte kom inom tre dagar skulle hela hans egendom förklaras förverkad och han själv uteslutas ur de hemkomnas församling. 9Innan tre dagar gått samlades i Jerusalem alla män från Juda och Benjamin; det var den tjugonde dagen i nionde månaden. Folket slog sig ner på platsen framför Guds hus, och alla darrade i det strida regnet inför vad som skulle ske. 10Prästen Esra tog till orda och sade till dem: "Ni har varit trolösa mot Gud genom att gifta er med främmande kvinnor, och på detta sätt har ni ökat Israels skuld. 11Men bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och handla efter hans vilja. Bryt med folken i landet och med de främmande kvinnorna!"

12Då svarade hela församlingen med hög röst: "Vad du har sagt är det vår plikt att göra. 13Men här är mycket folk, det är regntid och vi orkar inte stanna kvar här ute. Det är inte heller gjort på en dag eller två, ty vi är många som har syndat i detta avseende. 14Låt därför våra ledare företräda församlingen. Och låt alla i våra städer som har gift sig med främmande kvinnor på bestämda tider infinna sig tillsammans med de äldste och domarna i varje stad för att avvända vår Guds glödande vrede mot oss för det vi gjort."

15Endast Jonatan, Asaels son, och Jachseja, Tikvas son, motsatte sig detta, och Meshullam och leviten Shabbetaj understödde dem. 16De som återvänt gjorde dock som det var föreslaget. Prästen Esra tog genom namnupprop ut dem som var familjeöverhuvuden. Den första dagen i tionde månaden satte de sig ner för att inleda undersökningen, 17och den första dagen i första månaden var de färdiga med de fall där män hade gift sig med främmande kvinnor.

Förteckning över de skyldiga

18Det visade sig att följande män i prästfamiljerna hade gift sig med främmande kvinnor: av Jeshuas, Josadaks sons, släkt och fränder Maaseja, Elieser, Jariv och Gedalja. 19De förband sig att sända bort sina hustrur och offrade för sin skuld en bagge som skuldoffer. 20Av Immers släkt Hanani och Sevadja. 21Av Harims släkt Maaseja, Elia och Shemaja, Jechiel och Ussia. 22Av Pashchurs släkt Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josavad och Elasa.

23Av leviterna: Josavad, Shimi, Kelaja, som också kallas Kelita, Petachja, Juda och Elieser. 24Av sångarna: Eljashiv. Av dörrvaktarna: Shallum, Telem och Uri.

25Av det övriga Israel: av Paroshs släkt Ramja, Jissia, Malkia, Mijamin, Elasar, Hashavja och Benaja. 26Av Elams släkt Mattanja, Sakarja, Jechiel, Avdi, Jeremot och Elia. 27Av Sattus släkt Eljoenaj, Eljashiv, Mattanja, Jeremot, Savad och Asisa. 28Av Bevajs släkt Jochanan, Hananja, Sabbaj och Atlaj. 29Av Banis släkt Meshullam, Malluk, Adaja, Jashuv, Sheal och Jeremot. 30Av Pachat Moabs släkt Adna, Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse. 31Av Harims släkt Elieser, Jishia, Malkia, Shemaja, Simon, 32Benjamin, Malluk och Shemarja. 33Av Hashums släkt Mattenaj, Mattatta, Savad, Elifelet, Jeremaj, Manasse och Shimi. 34Av Banis släkt Maadaj, Amram, Uel, 35Benaja, Bedja, Keluhu, 36Vanja, Meremot, Eljashiv, 37Mattanja, Mattenaj och Jaasaj. 38Av Binnujs släkt Shimi, 39Shelemja, Natan, Adaja, 40Maknadvaj, Shashaj, Sharaj, 41Asarel, Shelemja, Shemarja, 42Shallum, Amarja och Josef. 43Av männen från Nebo Jeiel, Mattitja, Savad, Sevina, Jaddaj, Joel och Benaja. 44Alla dessa hade äktat främmande kvinnor, men nu skickade de bort både hustrur och barn.

10:8 förklaras förverkad Förintelse.

10:8 Församling.

10:9 nionde månaden November-december, mitt i regntiden.

10:44 men nu skickade de bort både hustrur och barn Rättelse med stöd av 3 Esr 9:36; MT skadad.

Till Andra Krönikeboken

Till Nehemja