Bibeln
Apokryferna till Nya testamentet
Thomas barndomsevangelium
Den israelitiske
filosofen Thomas berättelse om
Herrens barndom
1 1 Jag, Thomas israeliten, berättar för er alla, ni bröder bland hedningarna, för att ni skall få kunskap om alla de stora gärningar som vår Herre Jesus Kristus utförde i sin barndom i vårt land, där han föddes. Så här började det.
2 1 När barnet Jesus var fem år gammal, lekte han vid en bäcks vadställe. Han ledde det rinnande vattnet ned i gropar och gjorde det genast rent. Med sitt blotta ord befallde han det.
2 Han gjorde i ordning mjuk lera och formade den till tolv sparvar. Men det var sabbat, då han gjorde detta. Också flera andra barn lekte med honom.
3 Då nu en jude såg, vad Jesus gjorde på en sabbat när han lekte, gick han genast bort och talade om det för hans fader Josef: "Se, din pojke är vid bäcken och har tagit lera och gjort tolv fåglar och således vanhelgat sabbaten."
4 När Josef kom till platsen och såg detta, tilltalade han honom strängt: "Varför gör du på sabbaten det som man inte får göra?" Men Jesus klappade i händerna och ropade till sparvarna: "Flyg!" Då sträckte sparvarna ut sina vingar och flög kvittrande därifrån.
5 Men när judarna såg detta, förundrade de sig och gick bort och berättade för de äldste vad de sett Jesus göra.
3 1 Den skriftlärde Hannas' son stod där tillsammans med Josef, tog en kvist från ett pilträd och gjorde så att det vatten Jesus lett samman rann bort.
2 När Jesus såg vad som hände blev han uppbragt och sade till honom: "Du som är fräck, gudlös och dum, vad har groparna och vattnet gjort dig för ont? Se, nu skall också du förtorka som ett träd och varken ha blad eller rot eller frukt."
3 Och strax förtorkade pojken helt och hållet. Då gick Jesus därifrån och hem till Josefs hus. Men föräldrarna till den förtorkade pojken lyfte upp honom, beklagande hans unga år, och förde honom till Josef och förebrådde honom: "En sådan pojke du har, som kan göra något sådant."
4 1 Därefter gick han än en gång genom byn. Då stötte en pojke, som kom springande, till hans axel. Jesus blev förargad och sade till honom: "Du skall inte längre gå din väg fram." Genast föll pojken ner och dog. Några som såg det som skedde sade emellertid: "Varifrån kommer denne pojke, eftersom varje hans ord genast är en utförd gärning?"
2 Sedan kom den döde pojkens föräldrar till Josef och klagade och sade: "Eftersom du har en sådan pojke kan du inte bo med oss i byn. Eller också får du lära honom att välsigna istället för att förbanna. Ty han dödar ju våra barn."
5 1 Då kallade Josef pojken åt sidan och tillrättavisade honom med orden: "Varför gör du sådana ting så att dessa människor får lida och hatar oss och förföljer oss?" Jesus svarade: "Jag vet att dessa ord inte är dina, men för din skull vill jag tiga. Dessa skall emellertid bära sitt straff." Och genast blev de som anklagade honom blinda.
2 De som såg detta blev mycket förskräckta och visste inte vad de skulle göra och sade om honom: "Varje ord han säger, antingen det är gott eller ont, är en gärning och ett under." När Josef såg att Jesus gjorde så, steg han upp, tog honom i örat och drog till ordentligt. Men pojken blev vred och sade till honom: "Är det inte tillräckligt att du söker utan att finna? Högst ovist har du handlat. Vet du inte att jag är din? Bråka då inte med mig."
6 1 En lärare som hette Sackeus och som råkade stå där bredvid hörde Jesus säga detta till sin fader, och han förvånade sig mycket över sådana ord, eftersom Jesus bara var ett barn.
2 Några dagar senare vände han sig till Josef och sade till honom: "Du har en klok pojke. Han har förstånd. Lämna honom i mina händer så att han får lära sig bokstäverna, och jag skall ge honom med bokstäverna all vishet och lära honom att hälsa på alla äldre människor och ära dem som föräldrar och fäder och att älska sina jämnåriga."
3 Och han räknade upp bokstäverna för honom från A till O med en lång och noggrann uttydning. Men han tittade på läraren Sackeus och sade till honom: "Du som inte ens förstår A till dess väsen, hur skall du kunna lära andra B? Hycklare där! Lär först, om du förstår det, vad A är. Sedan skall vi också tro dig vad beträffar B." Därpå började han ställa besvärliga frågor till läraren om den första bokstaven, och denne förmådde inte svara honom.
4 Inför flera åhörare sade pojken till Sackeus: "Lyssna, lärare, till hur det första skrivtecknet är utformat och lägg märke till att det har raka streck och ett tvärstreck som går mellan de sammanlöpande raka strecken, som du ser, och som löper samman, reser sig, slingrar sig i en dans, tre tecken av samma slag, underordnar sig och bär, på samma sätt. Det är alfas linjer."
7 1 När läraren Sackeus hörde honom ge så många och viktiga allegoriska utläggningar av den första bokstaven, råkade han i förlägenhet inför så många svar och läror och sade till de närvarande: "Ve mig, jag är hårt ansatt. Jag olycklige har förorsakat mig själv skada, när jag tog mig an detta barn.
2 Tag bort honom, ber jag dig, broder Josef. Jag kan inte uthärda hans stränga blick och ännu mindre hans genomträngande tal. Detta barn är inte jordiskt. Det kan till och med kuva elden. Det måste ha blivit till före världens skapelse. Jag vet inte vems moderliv som bar det, eller vems sköte som närde det. Ve mig, vän. Han bringar mig helt ur fattningen. Jag kan inte följa med i hans förstånd. Jag har bedragit mig själv, jag tre gånger olycklige. Jag har strävat efter att få en lärjunge, och resultatet är att jag fått en lärare.
3 Vänner, min skam går mig till hjärtat, eftersom jag, som är en gammal man, har blivit besegrad av ett barn. Jag kan nu bara förtvivla och dö för detta barns skull, ty i detta ögonblick kan jag inte se honom i ögonen. Och när alla säger att jag blivit besegrad av ett barn, vad skall jag då säga? Och hur skall jag kunna redogöra för den första bokstavens linjer, som han talade om? Jag förstår det inte, vänner. Jag förstår varken början eller slutet av det.
4 Så ber jag dig då, broder Josef, ta honom bort, hem till dig. Han är på något sätt något stort, en gud eller ängel eller vad vet jag vad jag skall säga."
8 1 När nu judarna ville trösta Sackeus, skrattade pojken högt och sade: "Nu skall de dina bära frukt, och de i hjärtat blinda skall se. Jag har kommit ovanifrån för att förbanna dem och tala om ting därovan såsom han befallt mig, som har sänt mig för er skull."
2 Och när pojken slutat att tala, blev alla botade som hade kommit under hans förbannelse. Och från den stunden vågade ingen reta honom. Han kunde ju förbanna honom och göra honom till krympling.
9 1 Efter några dagar lekte Jesus på taket till ett hus, och en av pojkarna som lekte med honom störtade ner från taket och dog. När de andra pojkarna såg detta, sprang de sin väg, och Jesus blev ensam kvar.
2 Då kom den dödes föräldrar och anklagade honom: "Du har störtat ner honom." Men Jesus svarade: "Jag har inte störtat ner honom." Och de ville gå handgripligt till väga.
3 Då hoppade Jesus ner från taket och ställde sig vid pojkens döda kropp och ropade med hög röst: "Zenon" - ty så hette han - "stå upp och tala om för mig: har jag störtat ner dig?" Han stod genast upp och sade: "Nej, Herre, du störtade inte ned mig, utan uppväckte mig istället." Och de som såg detta blev förskräckta. Men pojkens föräldrar prisade Gud för undret som skett och föll ned för Jesus.
10 1 Några dagar senare föll yxan ur handen på en ung man som högg ved i ett hörn, och den klöv hela foten på honom. Då han förlorade mycket blod, höll han på att dö.
2 Då man skrek och folk kom rusande, sprang också pojken Jesus dit. Med våld trängde han sig genom folkhopen, grep tag i den skadade foten och genast blev den frisk. Och han sade till den unge mannen: "Stig upp, hugg veden och kom ihåg mig." När folkhopen såg det som skedde, föll de ned för Jesus och sade: "Sannerligen, Guds Ande bor i denne pojke."
11 1 När han var sex år gammal, gav hans moder honom en kruka och skickade honom att hämta vatten och bära hem det.
2 I trängseln snavade han emellertid och krukan gick sönder. Men Jesus bredde ut sin mantel, fyllde den med vatten och bar det till sin moder. När hans moder såg undret, kysste hon honom. Och hon bevarade i sitt hjärta de hemlighetsfulla ting som hon såg honom göra.
12 1 En annan gång, när man sådde, gick pojken med sin fader ut för att så vete på åkern. Och när hans fader sådde, sådde också pojken Jesus, men bara ett vetekorn.
2 Och när han skördade och förde det till logen, fick han in 100 mått. Och han kallade på alla fattiga i byn att komma till logen och skänkte dem vete, och Josef tog det vete som blev över. Han var åtta år när han gjorde detta under.
13 1 Hans fader var timmerman och gjorde vid den tiden plogar och ok. Nu fick han uppdraget aven rik man att tillverka en säng. Då emellertid den ena sidobrädan blev kortare än den på motsatta sidan, och de inte visste vad de skulle göra, sade pojken Jesus till sin fader Josef: "Lägg de båda brädorna på marken och håll dem jämnt i ena ändan."
2 Och Josef gjorde så som pojken hade sagt. Och Jesus gick till den andra ändan, fattade den kortare brädan, och sträckte ut den och gjorde den lika lång som den andra. Och hans fader Josef såg det och förundrade sig. Och han omfamnade pojken och kysste honom och sade: "Salig är jag eftersom Gud har givit mig denna pojke."
14 1 Då nu Josef såg pojkens förstånd vid denna ålder och att han mognade, beslöt han än en gång att han inte skulle hållas okunnig om bokstäverna. Och han tog honom med sig och lämnade honom till en annan lärare. Men läraren sade till Josef: "Först skall jag undervisa honom i grekiska och sedan i hebreiska." Ty läraren kände till pojkens förstånd och var rädd för honom. Han skrev upp alfabetet, övade det med honom en lång stund, och pojken sade inte emot honom.
2 Men sedan sade Jesus till honom: "Om du verkligen är en lärare och rätt känner till bokstäverna så tala om för mig betydelsen av Alfa, så skall jag säga dig betydelsen av Beta." Men läraren blev arg och slog honom i huvudet. Pojken som fick slaget förbannade honom emellertid. Och han svimmade genast och föll ner på marken på sitt ansikte.
3 Pojken återvände sedan hem till Josef. Men Josef blev ledsen och förmanade hans moder: "Se till att du inte släpper honom utanför dörren! Ty alla som retar honom till vrede dör."
15 1 Efter en tid sade en annan lärare, som var god vän med Josef, till denne: "För pojken till mig i skolan. Kanske skall jag kunna lära honom bokstäverna med vänligt tilltal." Och Josef sade till honom: "Om du har mod nog, broder, så ta honom med dig." Och han tog honom med sig full av fruktan och farhågor. Men pojken gick villigt med honom.
2 Och han trädde utan rädsla in i skolhuset, fann en bok på skolbänken, tog den men läste inte de bokstäver som stod i den utan öppnade sin mun och talade i helig Ande och lärde de kringstående lagen. Och mycket folk samlades där och stod och hörde på honom, och de förundrade sig över skönheten i hans lära och den skicklighet med vilken han talade, då han talade på detta sätt trots att han var ett omyndigt barn.
3 Men när Josef fick höra det, blev han rädd och sprang till skolhuset. Ty han sade till sig själv, att också denne lärare kunde bli en krympling. Men läraren sade till Josef: "Du skall veta, broder, att jag har tagit emot pojken som elev. Han är full av behag och vishet. Men nu ber jag dig, broder, ta honom tillbaka till ditt hem."
4 När pojken hörde detta, skrattade han och sade: "Eftersom du talar sant och har avlagt ett sant vittnesbörd, skall för din skull den som blev slagen åter bli frisk." Och genast blev den andre läraren frisk. Men Josef tog pojken och gick hem.
16 1 Josef skickade sin son Jakob för att binda ihop ved och bära den till huset, och pojken Jesus följde med honom. När nu Jakob samlade ihop ris, bet en huggorm honom i handen. Och när han nu låg där illa däran och var nära att dö, gick Jesus fram och blåste på bettet och genast slutade det att göra ont, och ormen sprack, och från den stunden var Jakob frisk igen.
17 1 Därefter hände det att ett sjukt barn som bodde i närheten av Josef dog, och barnets moder grät bittert. Jesus hörde att man började höja klagolåt och jämra sig, och han sprang snabbt dit. Han fann barnet redan vara dött men rörde vid dess bröst och sade: "Jag säger dig, dö inte utan lev och var med din moder!" Och strax slog det upp sina ögon och skrattade. Men han sade till kvinnan: "Ta det och ge det mjölk och tänk på mig."
2 När folket som stod runtomkring såg detta, förundrade de sig och sade: "Sannerligen, detta barn är antingen en gud eller en Guds ängel. Ty varje ord från honom är en utförd gärning." Och Jesus gick därifrån och lekte med de andra barnen.
18 1 Efter en tid när man höll på att bygga ett hus uppstod ett stort oväsen. Jesus stod upp och gick dit. Och han fick se en man ligga där död. Då tog han denne vid handen och sade: "Jag säger dig, man, stå upp och gör ditt arbete!" Och genast stod han upp och föll ner för honom.
2 Men när folket såg detta förundrade de sig och sade: "Denne pojke är från himmelen. Ty han har räddat många liv från döden och har makt att hela sitt liv frälsa."
19 1 När han var tolv år gammal, gick hans föräldrar, såsom deras sed var, upp till Jerusalem till påskfesten tillsammans med sina reskamrater. Och efter påskhögtiden vände de tillbaka hem igen. Och medan de var på väg hem, vände pojken Jesus tillbaka till Jerusalem. Men hans föräldrar menade att han var bland reskamraterna.
2 Men när de vandrat en dagsresa, sökte de honom bland sina släktingar. Och då de inte fann honom, blev de bedrövade och återvände till staden för att söka efter honom. Och efter tre dagar fann de honom där han satt i templet mitt ibland lärarna och lyssnade på Lagen och frågade dem. Men alla var uppmärksamma på honom och förundrade sig över hur han som var en liten pojke kunde göra de äldste och folkets lärare förstummade när han utlade Lagens huvudstycke och profeternas ord för dem.
3 Hans moder gick emellertid fram till honom och sade: "Min son, varför gjorde du oss detta? Se, vi har sökt efter dig under stor oro." Jesus sade till dem: "Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag bör vara i min Faders hus?"
4 Men de skriftlärde och fariséerna sade: "Är du pojkens moder?" Hon sade: "Ja, det är jag." Då sade de till henne: "Salig är du bland kvinnor, ty Herren har välsignat din livsfrukt. Ty en sådan härlighet, en sådan utsökthet och en sådan vishet har vi aldrig sett eller hört förut."
5 Men Jesus stod upp och följde sin moder och var sina föräldrar underdånig. Men hans moder behöll allt det som hände i sitt hjärta. Och Jesus växte till i vishet, ålder och behag. Honom vare ära från evighet till evighet. Amen.