Betraktelser

En ny riktning

En ny riktning! Allt är okänt fastän det samtidigt känns så bekant. Stigarna påminner om dem jag beträtt förr, men jag har aldrig gått här. Jag vet hur man gör, men ändå inte. Jag är nyfiken på vad jag ska finna på min vandring, men samtidigt rädd. Kommer jag att kunna hantera alla utmaningar som jag kan ana finns framför mig? Har jag förberett mig tillräckligt väl?

Jag vet att jag inte helt kan föreställa mig hur min vandring kommer att bli. Ändå har jag vandrat förr. Jag förberedde mig även då så gott jag kunde. Emellanåt gick det rätt bra. Men ibland tappade jag helt riktningen. Vilse gick jag mer än en gång. Någon gång fick jag gå tillbaka rätt långa partier när jag hade hamnat helt snett. Jag var inte heller alltid rätt utrustad.

Av tidigare vandringar har jag lärt mig en del. Jag vet nu bättre hur viktigt det är att inte gå för fort. Ibland är stigarna knöliga. Ibland stiger de brant upp på ett berg. Ska jag inte snubbla på stigen och ska jag orka ta mig upp längs berget, så vet jag nu att jag måste gå försiktigt och att jag måste vara stark och uthållig. Jag måste förbereda mig väl och jag måste träna innan.

Jag har nu varit ute på min nya vandring i snart ett par månader. Med mina nya insikter, övar jag för att ta mig fram allt säkrare. Men ibland snubblar jag till som förut. Jag har ramlat vid ett par tillfällen och slagit mig rätt rejält. Allt för väl har jag känt igen mig då. Jag kan ibland känna mig rätt eländig. Men snabbt upp igen. Upp; upp och gå. Jag får sätta ner fötterna försiktigare i fortsättningen. Jag känner att jag blir starkare och uthålligare ju längre jag går.

Jag vet att jag vare sig kan eller vill gå tillbaka till min startpunkt. Jag vet inte heller om jag skulle kunna hitta tillbaka dit. Jag är på vandring framåt. Mot andra marker än tidigare. Mot det okända. Jag vet vad jag lämnar, men inte vart jag kommer. Jag vet att jag inte känner mig hemma varifrån jag kommer. Jag försöker att hitta en förtröstan i att jag kommer att hitta en plats där jag är i ro.

Långt där framme ser jag i mitt inre en varm brasa. Jag sätter mig vid den. Jag har vandrat klart.